Privata företag gör det möjligt att satsa på välfärden

Lars Ohly hävdar att vinsten måste begränsas inom vården eftersom att vinst inte anses vara en god kraft på välfärdens område. Varför är det då en så positiv kraft på andra områden kan man fråga retoriskt. Verkligheten i kommuner och landsting visar att vinstdrivande företag används för att utveckla och effektivisera verksamheter i betydande omfattning. Idag genomförs cirka 20 000 upphandlingar varje år i offentlig sektor, till ett värde av cirka 500 miljarder kronor, av allt från vägbyggen och sjukhusutrustning, till städning och pennor till skolan. Ingen ifrågasätter huruvida leverantörerna av dessa varor och tjänster får sträva efter vinst och disponera vinsten. Och om strävan efter vinst är en god kraft när det gäller dessa områden borde det väl också vara det i fråga om vård och omsorg?

De utmaningar som kommuner och landsting står inför demografiskt och ekonomiskt gör att efterfrågan på vård- och omsorgstjänster kommer att öka dramatiskt. Samtidigt växer nya valfrihetssystem fram och människors vilja att påverka och göra sina egna val ökar.

Dessa utmaningar är omöjliga att klara av utan alla de entreprenörer som vill erbjuda medborgarna tjänster inom vård och omsorg. Idag finns det 15 000 privata vårdföretag i Sverige som kan bidrar till förnyelse av vården och därmed öka kvalité. 120 000 duktiga sjuksköterskor, läkare, vårdbiträden arbetar inom de privata företagen och i den senaste mätningen från SKI, Svenskt Kvalitetsindex och SKL nationella patientenkät ger patienterna den privata vården ett betydligt högre betyg än den offentliga. Mot bakgrund av dessa framsteg borde även Vänsterpartiet kunna se att ett ökat inslag av konkurrensutsättning inom vården och vinsten är en av de viktigaste drivkrafterna för förnyelse men inte den enda drivkraften förstås.

Jag tycker vidare att det är olyckligt att Lars Ohly helt bortser från att det krävs kvalitet, ständig utveckling och konkreta förbättringar för att locka patienter och brukare. Lyckas företagen locka medborgarna att välja dem, kommer de att få intäkter och dessutom uppnå vinst som både kan ge ränta på risktagandet och ytterligare förbättra verksamheten. Verksamheterna blir mer kreativa i att finna sätt att minska onödiga kostnader, göra ständiga förbättringar och vara effektiva och innovativa. Men då krävs det att företagen får bedriva sin verksamhet utan restriktioner som vingklipper deras framgångar.

Lyckas de att i fri konkurrens med andra tillfredsställa konsumenterna ska ingen kunna lägga beslag på resultatet av ett väl utfört arbete. Lika lite som någon skall lägga beslag på någons lön för väl utfört arbete. Jag tycker att Lars Ohly som är emot vinst inom vård och omsorg bör kunna förklara varför just dessa, för människors välbefinnande så avgörande tjänster ska vara undantagna från de mekanismer som alla är överens om skapar kvalitet och värde på andra områden?

Hur kommer det sig då att privata företag kan gå med vinst där offentlig sektor går med underskott, vilket är fallet allt som oftast? Svaret ligger förstås inte i att uppdraget är ett annat eller att privata utförare väljer bort patienter som det offentliga tvingas ta emot. Det strider såväl mot lag som mot läkaretiken. När vi frågar våra medlemmar vårdföretagare och dess medarbetare som själva ofta har erfarenheter av att jobba i landstingets regi såväl som i ett privat vårdbolag så kommer däremot andra tydliga skillnader fram.

Fokuserar på medarbetare

Det finns till att börja med ett tydligt medarbetar- och kundfokus som inte är lika påtagligt i den offentligt utförda vården. Arbetssättet kännetecknas av att utföra uppgifter så att såväl patienter och andra medarbetare är nöjda.

Medarbetarna är mer involverade och det gäller alla, inte bara läkare. Fokus är mer på att förbättra i det dagliga arbetet men också att ifrågasätta och föreslå förbättringar.

Att ifrågasätta och faktiskt ha inflytande över förbättringar är något som återkommer och lyfts fram i mina samtal med vårdföretagare och medarbetare som en avgörande skillnad mellan privat och offentligt utförd vård. Det gäller inte minst beslutsvägar för olika förbättringsförslag som slipper gå vägen genom den beslutande nämnden med klåfingriga politiker. Som alltför ofta inte kan hålla fingrarna bort ifrån det dagliga arbetet. I den privat utförda vården ligger detta i medarbetarnas händer.

Tydlighet om prioriteringar

En annan skillnad mot den offentligt utförda vården är tydlighet om vad som är inriktningen/prioriterat eller för den delen målen med verksamheten, där vinstmål är en del. Vad många offentligt drivna verksamheter inte ser är att i vården är just prioriteringar svåra att hantera för den enskilde medarbetaren. Feedback lyser tyvärr också med sin frånvaro i offentligt utförd vård. Det uppmuntras inte i samma utsträckning i offentligt utförd vård. Mätning och uppföljning är något som finns betydlig mer av inom privat utförd vård. Uppföljning ger feedback, positiv som negativ men det används även för att säkerställa kvalitet och förbättringsförslag.

Standardiserat arbetssätt

Ytterligare ett område som klart skiljer ut sig i den privat utförda vården är att det i högre grad är ett standardiserat arbetsätt. I privat utförd vård undviker man att uppfinna hjulet på nytt. Praktiskt användbara instruktioner för att undvika krångel och oklarheter.

Med tydliga arbetssätt följer även en högre grad av fortbildning än inom det offentliga. Flertalet vårdföretagare och medarbetare upplever ett tydligare samband mellan utbildningsinsatser och sättet att arbeta i den privata vården. Det satsas också mer på fortbildning.

Ledning av privata vårdföretag kännetecknas mer av att försöka skapa en kultur med värderingar med ömsesidigt förtroende, lagarbete och ett mer synligt ledarskap. Lönebildning inom privata vårdföretag är mer relaterade till målen i företaget och belönar rätt beteende. Här spelar vinsten en positiv roll.

Om jag skall ge mig på en summering av kännetecken av privat vårds arbetsätt så är det följande:

* ständiga förbättringar genom att involvera alla medarbetare

* fokus på att ta bort onödigt arbete och snabbare beslutsvägar

* ett arbetssätt med fokus på standardisering och på gemensamma mål

* en tydligare utvärdering genom mätning/belöning av resultat på individnivå med hjälp av kraven på vinst

* bättre och synligare ledarskap

Det är detta debatten om vården borde handla om valåret 2010. I stället för att lägga fokus på huruvida företag skall få gå med vinst, borde Lars Ohly ta intryck av privata företags arbetssätt. En effektiv användning av skattepengar kopplat med en stark oberoende utvärdering av svensk sjukvård med fokus på patienten är mer intressant att diskutera valåret 2010.

Hans Dahlgren, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill den den 11 augusti