När livet är som svårast behöver skyddsnätet fungera som bäst
Den 10 oktober uppmärksammas Världsdagen för psykisk hälsa. Den påminner oss om hur viktigt det är att stöd till människor finns när det behövs, skriver Johan Lahne.
Den som mår dåligt ska kunna få hjälp tidigt och utifrån sina behov. Det borde vara självklart att bli lyssnad på, att bli bemött med respekt. Och att man ska kunna känna tillit till att vården och omsorgen faktiskt finns där när man behöver dem som allra mest.
För personer med samsjuklighet är detta särskilt viktigt. Psykisk ohälsa, beroende och behov av socialt stöd följer sällan välfärdens organisatoriska gränser. Ändå är det just sådana gränser som den enskilde riskerar att möta – mellan kommun och region, mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård och mellan olika delar av samhällets stöd.
Den som lever med psykisk ohälsa ska inte behöva förstå hur vården och omsorgen är organiserade för att få rätt hjälp. Man ska inte behöva veta vem som är huvudman, vem som ansvarar för vilken insats eller vart man ska vända sig härnäst. Insatserna måste utgå från människans behov.
Samsjuklighetsreformen syftar till en ny ordning med tydligare ansvarsfördelning mellan kommuner och regioner. Det är viktigt. Men tydligare ansvar får inte leda till nya, skarpa gränser mellan huvudmän och professioner. För att reformen ska göra verklig skillnad behövs en gemensam kulturförändring, där samverkan utgår från människans behov. Det är svårt. Men det måste ske. För vi måste kunna lita på att det gemensamma skyddsnätet håller, när livet är som svårast.