Viktiga steg för kortade vårdköer, men beklaglig nedprioritering av personlig assistans
Regeringen fortsätter trycka regionerna framför sig för att korta vårdköerna. En särskild nationell samordnare – en kökortningsgeneral – ska utses för att stödja regionerna i att använda de medel som regeringen nu tillskjuter för att de olagligt långa köerna ska bli kortare.
Vårdföretagarna har tidigare betonat vikten av att regionerna ges tidiga och tydliga besked. Det har de nu fått – vad gäller de resurser som tillkommer. Vi vill därför ge ett medskick: För att kökortningen ska bli framgångsrik är det exempelvis viktigt att:
- Regionerna använder den kapacitet som finns att tillgå och bjuder in fler aktörer att bidra. Den regiondrivna vården ska inte göra mindre – men inte heller mer; vårdplatsbristen är redan problematisk.
- Regioner/sjukhus får tydlig information om hur de ska räkna – det vill säga exakt hur många fler operationer de måste utföra för att få ta del av pengarna.
- Fler åtgärder adderas till de nuvarande tre (grå starr, höftleder, framfall). Regeringen har aviserat en utvidgning. Vårdföretagarna ser att det exempelvis skulle vara möjligt att kraftigt korta köerna inom koloskopier, knäledsoperationer och viss ryggkirurgi.
- Enskilda sjukhus och kliniker får tydliga incitament att remittera patienterna vidare.
- Alla patienter som bedöms behöva en operation får tydlig information direkt vid behovsbedömningen om sina rättigheter och möjligheter. Enskilda verksamheters eller regioners vilja att skicka patienterna vidare får inte trumfa patientens rättigheter
- Den nationella samordnaren – kökortningsgeneralen – behöver arbeta nära de regionala förvaltningarna och följa utvecklingen på vecko- och månadsbasis. Var finns ledig kapacitet? Hur många operationer genomförs? Vilka avtal avropas på?
- Sveriges väntande patienter bör också kunna ta del av löpande information om hur anslagna kökortningspengar används av regionerna. Väljare i de regioner som fortsatt väljer att köställa sina patienter har rätt att få veta att den kö de står i är ideologisk.
För 750 miljoner kronor kan väldigt många människor få sin höftleds- framfalls- eller gråstarrsoperation i tid. Kapaciteten finns. Vårdföretagarnas medlemsföretag står redo. Regionerna har i god tid fått information om vilka medel som finns för att åstadkomma en kökortning. Om de inte tar chansen har väljarna rätt till tydlig information om varför så inte sker.
En mindre positiv nyhet är den uteblivna – tidigare utlovade – indexeringen av assistansersättningen. Inte heller uppräkningen av assistansersättningen, om 1,5 procent, kan beskrivas som annat än en besvikelse. Efter många år av alltför låga uppräkningar är marginalerna i branschen mycket små – på många håll obefintliga. Nu blir det ännu svårare för seriösa aktörer med kollektivavtal att bedriva personlig assistans. Från Vårdföretagarnas sida kommer vi fortsätta uppvakta regeringen med detta budskap: Om man vill att det ska vara möjligt för seriösa aktörer med kollektivavtal att bedriva personlig assistans måste ersättningen räknas upp i takt med löne- och kostnadsutvecklingen i samhället.
All viktig politik ryms naturligtvis inte i budgeten. Utredningar och lagstiftningsarbete kommer först. Gott så. Men med ett år till valet vill Vårdföretagarna passa på att ge våra lagstiftare tre medskick inför nästa mandatperiod.
- Sverige behöver en nationell äldreboendereform där omsorgstagarens rättigheter stärks. Åtgärder mot den omfattande platsbristen inom särskilt boende måste komma på plats. Till 2032 saknas 28 000 platser. Kommunerna klarar inte detta ensamma – här måste den nationella politiken kliva in.
- Sveriges patienter måste ha rätt att välja vård – och att välja bort att vänta i långa vårdköer när det finns ledig kapacitet. Inför fri patientrörlighet, även i slutenvården.
- Vårdmomsen måste avskaffas.