Ida Ingerö: Likvärdighet och kvalitet kräver politisk handling
Bäst är det att bo i Dalarna. Där får den genomsnittlige assistansberättigade 142,5 timmar i veckan, tätt följt av 140,8 timmar i Norrbotten. Betydligt sämre är det att bo i Västmanland (118,7 timmar), Örebro län (119,8) och Kalmar län (120,8). Sverigesnittet ligger på 129,4 timmar. Siffrorna kommer från Kaustiks branschbarometer, som även sammanställt andel beviljade ansökningar. Med ett rikssnitt på 15 procent – 85 procent av alla som söker personlig assistans får alltså avslag – utmärker sig Värmland (34 procent) och Dalarna (29 procent) uppåt, medan bara sex procent av ansökningarna i Västerbotten beviljas.
Det kan naturligtvis finnas goda skäl till viss regional variation. Men att de faktiska assistansbehoven i snitt skulle skilja drygt 20 timmar i veckan mellan Dalarna och Västmanland förefaller ändå inte helt sannolikt. Det vore därför önskvärt med ett ökat politiskt fokus på likvärdighet i assistansbesluten, och en granskning av vilka av de regionala skillnaderna som är befogade.
Även det andra benet i statsministerns uttalande förtjänar en kommentar. Hög kvalitet i assistansen förutsätter en långsiktigt hållbar finansiering, så att seriösa anordnare med goda arbetsvillkor kan rekrytera och behålla duktiga medarbetare. Eftersom schablonersättningen för assistans sedan 2014 varje år räknats upp mindre än de kollektivavtalade löneökningarna blir det allt svårare att leverera just kvalitet. När assistansanordnarna tvingas spara in på exempelvis arbetsledning och kompetensutveckling kommer kvaliteten urholkas över tid. Yrket personlig assistent riskerar bli mindre attraktivt, vilket ytterligare påverkar kvaliteten negativt genom exempelvis högre personalomsättning.
Med det sagt är statsministerns budskap ytterst välkommet. Den personliga assistansen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet.
