Debattartikel i Dagens Industri: ”Floskelbingo om privata vårdgivare”

Två socialdemokratiska EU-parlamentariker och Kommunals förbundsordförande Malin Ragnegård gör gemensam sak i ännu ett i raden av hetsiga utspel mot privata vård- och omsorgsgivare. Och det här är bara början. Företrädare för Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och med dem allierade kommer att idka floskelbingo om usla privata arbetsgivare, ”vinstjakt” och påstådda ”marknadsmisslyckanden” under valåret.

Problemet är att de känslosvallande kraftuttrycken sällan backas upp med fakta. Malin Ragnegård, Kommunal, påstår att de vinstdrivande företagen står för sämre arbetsvillkor och stressade medarbetare. I Arbetsmiljöindex, den mest omfattande undersökningen på området, genomförd av Demoskop på uppdrag av Vårdföretagarna, får medarbetare inom vård och omsorg skatta sin arbetsgivare utifrån en mängd frågeställningar. Det handlar om allt ifrån lön, villkor, samarbete med närmaste chef och förtroende för ledningen till möjligheten att få avlastning vid hög arbetsbelastning. De privata arbetsgivarna får bättre resultat på samtliga 32 frågor. Detta är Malin Ragnegård svårt ointresserad av – trots att det handlar om hennes egna medlemmars vardag.

Privata vård- och omsorgsgivare, vinstdrivande såväl som ideella, är idag en omistlig del av välfärden. Om kommuner och regioner ska klara av att tillgodose behoven för omsorgstagare och patienter är det nödvändigt med ett betydligt närmare samarbete mellan offentligt och privat. Resurserna är begränsande. De som levererar mest och bäst måste premieras framför driftsform.

Dränerar vinster välfärden? Nej, tvärtom. Vinst genererar skatteintäkter och återinvesteringar som inte uppstår i det offentliga. Att kunna göra utdelning, när ekonomi tillåter, är i sin tur nödvändigt för att någon ska våga och vilja investera nya, välbehövliga pengar i svensk vård och omsorg.