Ett gemensamt ansvar för en starkare välfärd
Idag hotas svensk välfärd på flera sätt och det gäller inte minst personlig assistans. Välfärdskriminalitet, försvagad rätt till personlig assistans och orealistiska ekonomiska villkor för utförarna utgör alla reella hot mot den välfärdsmodell som vi har omhuldat i vårt land.
Vårdföretagarna menar att om vi vill skydda och utveckla vårt välfärdssystem måste vi bemöta dessa utmaningar med handlingskraft och tydliga prioriteringar även inom personlig assistans.
Välfärdskriminalitet dränerar våra gemensamma resurser och underminerar förtroendet för systemet. Vare sig det handlar om kriminella som nästlat sig in i ledningen för vissa assistansbolag eller de fall där man lyckats lura systemet och tillskansat sig personlig assistans fast man egentligen inte är berättigad.
Vårdföretagarna har under ett antal år slagits för att riksdag och regering ska genomföra en rad åtgärder som skulle kunna minska riskerna för både fusk och kriminalitet.
Om vi inte tillsammans hittar sätt att minska risken för kriminalitet och felaktigt utnyttjande av personlig assistans så är risken stor att politiker från höger till vänster kommer med förslag som hotar assistansens existens i grunden.
Den personliga assistansen är inte bara en tjänst; den är en frihetsreform som möjliggör självständighet och livskvalitet för tusentals människor med funktionsnedsättning. Trots detta har de senaste åren präglats av osäkerhet kring rättigheterna till assistans, med allt fler avslagna ansökningar och försämrade villkor. Även detta är ett hot mot den välfärdsmodell som vi har. När medborgarna inte känner att man faktiskt får hjälp när man behöver den är detta ett lika stort hot mot det kitt som håller samman vårt samhälle. Samtidigt som Försäkringskassan behöver utökade möjligheter att kunna göra individuellt anpassade uppföljningar av all assistans så måste behovsbedömningen ses över så att vi faktiskt kan tillgodose de behov som finns. Vi måste kunna tänka på två saker samtidigt.
Efter tio år med underfinansiering av assistansen, där ersättningen inte speglat de faktiska kostnaderna, är läget nu akut. Många seriösa aktörer riskerar pressas bort från branschen. Något som inte minst kunnat visas i den rapport om assistansens samhällskostnader som revisionsbolaget Grant Thornton tagit fram. Och Vårdföretagarna har tagit fram ett förslag på hur schablonersättningen skulle kunna indexeras för att åtminstone – framåt – kunna täcka in kostnadsökningarna.
Utmaningarna är stora, men lösningarna är möjliga. Genom att ta krafttag mot kriminalitet, skydda rätten till personlig assistans och ge välfärdsutförare rimliga villkor kan vi lägga grunden för en välfärd och personlig assistans som inte bara består, utan också utvecklas. Låt oss gemensamt förbanna de utmaningar som finns, men istället för att kasta ut barnet med badvattnet så behöver vi anta dessa utmaningar och lösa dem.