Vårdvalens nytta för patienterna viftas bort

Tillgängligheten till vård är en akilleshäl i den svenska sjukvården och har varit så länge. När patienterna nu tas emot hos privata vårdgivare i stället för på det stora universitetssjukhuset har väntetiderna kortats betydligt, skriver Håkan Tenelius och Karin Liljeblad, Vårdföretagarna, i en replik i Svenska Dagbladet.

Håkan Tenelius och Karin Liljeblad, Vårdföretagarna. Foto: Anna Rut Fridholm.

Professorerna Lars Klareskog, Mats Holmström och Mona Ståhle går (10/3) till angrepp mot vårdvalen i specialistvården i Stockholms läns landsting och menar att de hotar forskning och utbildning i sjukvården.

Det stämmer som professorerna skriver att ”den basala sjukvården har lämnat Karolinska sjukhuset”. Det är en del av poängen. Sjukvård som inte kräver det stora universitetssjukhusets kvalificerade resurser bör inte bedrivas där, utan i öppnare och mindre kostsamma vårdformer. Här har de privata vårdgivarna kunnat bidra genom att ta emot patienterna på öppna, mindre mottagningar och kliniker i stället. Det har sänkt landstingets kostnader per besök och behandling.

Än viktigare är vilken nytta det har för patienten. Frågan om vårdvalens effekter för patientens tillgänglighet viftas snabbt bort av professorerna. Men sanningen är att tillgängligheten till vård är en akilleshäl i den svenska sjukvården och har varit så länge. I en internationell analys av patienters erfarenheter av vården i 11 länder, som Vårdanalys presenterade i november, tillhör Sverige bottenligan när det gäller väntan i vården (Vårdanalys 2016:5). I ett patientperspektiv är det angeläget att slippa vänta länge med sina besvär och snabbt få erforderlig vård. När patienterna nu tas emot hos privata vårdgivare i stället för på det stora universitetssjukhuset har väntetiderna kortats betydligt. Det har gjort att stockholmarna har kortare väntetider i sjukvården än vad patienter har i övriga landet. I januari 2017 fick, enligt SKL:s väntetidswebbb, 19 procent fler patienter i Stockholm träffa en specialistläkare och 16 procent fler patienter fick sin operation eller behandling inom vårdgarantins tidsgränser jämfört med Sverige i stort.

Professorerna har rätt i att kostnaderna för vårdvalen har ökat. Men låt oss titta närmare vad det beror på. Inom hudsjukvården, som är ett av de områden som professorerna tar upp, minskade landstingets kostnader mellan 2014–2015 med nästan 10 procent per patientbesök, tack vare att patienterna kunde få vård hos privata vårdgivare. Samtidigt ökade antalet patienter som fick vård med över 20 procent. Förutsatt att det är besök och behandlingar som patienten behöver, måste väl det betecknas som en framgång? Men om de stora sjukhusen inte lyckas sänka sina kostnader i motsvarande mån, när patienterna tas om hand hos andra vårdgivare, uppstår problem för landstinget.

Professorerna Klareskog, Holmström och Ståhle har även rätt i att forskning och utbildning inte har lösts i de nuvarande vårdvalen. Men svaret på det är inte att lägga mer vardagssjukvård på Karolinska sjukhusets kliniker, utan att hitta bra modeller för hur privata vårdgivare utanför akutsjukhusen kan medverka till exempel i ST-utbildningen för läkare. Det skulle kunna ske genom att skapa tilläggsuppdrag för ST sidotjänstgöring inom varje enskilt vårdvalsuppdrag. De privata vårdgivarna vill vara med och ta ansvar för utbildningsuppdraget för vårdens professioner.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Karin Liljeblad, näringspolitisk expert, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Svenska Dagbbladet den 10 mars 2017