Vården behöver en blocköverskridande "pensionsreform"

Nu behövs politiskt ledarskap och handlingskraft motsvarande de initiativ som togs inför pensionsreformen. Då som nu så sågs en ekvation som inte gick ihop. Sverige som land visade ett ledarskap och ansvar som andra kom att ta efter, skriver Hans Dahlgren på Vårdföretagarna.

Finansieringen av hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar framöver. Orsakerna är flera men den demografiska utvecklingen är särskilt betydelsefull.

Befolkningsutvecklingen är central för alla sorters välfärdstjänster och påverkar i hög grad såväl behovet som de faktiska kostnaderna.

Trenden visar att samtidigt som vi lever allt längre föds allt färre barn. En äldre befolkning beräknas leda till ett ökat behov av hälso- och sjukvård. Detta sker samtidigt som de stora ålderskullarna födda på 1940-talet lämnar arbetslivet och ungas inträde på arbetsmarknaden sker allt senare. Något som förväntas öka kraven generellt på de välfärdstjänster som efterfrågas.

Tillkomsten av nya läkemedel och teknik är också betydelsefull. Då möjligheten ökar att kunna bota allt fler från allt mer riskerar också kostnaden för vårdgivare att stiga. Avancerade läkemedel kostar mer i förhållande till traditionella behandlingar.

Samtidigt som hälso- och sjukvårdslagen ställer krav på en lika och rättvis vård för alla medborgare går det inte att bortse från att det finns stora regionala skillnader där vissa orter på grund av fortsatt urbanisering svårligen kommer att kunna leva upp till kraven framöver.

Det är lättare att identifiera faktorer som påverkar vården och dess finansiering än att överblicka dess effekter. Givet omfattningen på utmaningen som vårdens finansiering står inför är det tydligt att inte någon enskild åtgärd kan trygga framtiden. Det handlar om många åtgärder över ett brett fält och de måste implementeras med stor kraft. För Vårdföretagarna är det viktigt att den lösning som väljs är långsiktig och förutsägbar. Frågan och dess lösning måste hanteras på ett sådant sätt att den inte riskerar att hamna i politisk långbänk eller förändras vid maktskiften.

För att trygga dessa värden bör en parlamentarisk utredning tillsättas för att i likhet med pensionsreformen finna en blocköverskridande lösning som tryggar vårdens framtida finansiering. Partierna har hittills inte orkat ta i frågan. Kunskap finns så det räcker och blir över hos berörda myndigheter och regeringskansli. Nu behövs politiskt ledarskap och handlingskraft motsvarande de initiativ som togs inför pensionsreformen. Då som nu så sågs en ekvation som inte gick ihop. Sverige som land visade ett ledarskap och ansvar som andra kom att ta efter.

Det är Landsting och kommuner som har huvudansvaret för planering, finansiering och drift av hälso- och sjukvården. Ytterst har förstås regering och riksdag ansvaret för att finna en lösning på frågan om vårdens finansiering.

Det är stora summor och behov det handlar om. Hälso- och sjukvårdens utgifter uppgick 2007 till 278 miljarder kronor. Det motsvarar som andel av BNP drygt 9 procent. Av detta stod den botande och rehabiliterande vården för 170 miljarder kronor.

Landstingens verksamhet finansieras till största delen via skatteintäkter, drygt 70 procent. Statens bidrag till landstingen utgörs av statsbidrag.

Enligt en rapport (ESO 2009:1) skulle en ökad konsumtion av välfärdstjänster i samma takt som BNP fram till år 2030 leda till ett ökat finansieringsbehov på 150 miljarder kronor andra utredare har pekat på så mycket som 300 miljarder kronor.

Om detta behov skulle täckas genom skattehöjningar skulle skattekvoten behöva höjas med 5,6 procentenheter till år 2030. Om produktiviteten skulle öka med 1,5 procent per år vid produktion av välfärdstjänster skulle finansieringsproblemet försvinna.

Omfattningen på den förväntade kostnadsökningen kommer medföra stora ansträngningar för nuvarande finansiering. En hållbar lösning kommer kräva att samtliga parter omprövar tidigare positioner. För att undvika en situation där frågan lamslås av ett politiskt dödläge krävs en bred politisk överenskommelse.

Förutsägbarhet och långsiktighet kring vårdens finansiering är viktig för såväl offentliga som privata aktörer. Frågans komplexitet och behov av hållbar lösning kräver en parlamentarisk utredning för att skapa nödvändigt politiskt konsensus.

Kombinationen av nya läkemedel, avancerade behandlingsmetoder samt en äldre och krävande befolkning aktualiserar den känsliga frågan vilken vård som ska finansieras via det offentliga visavi den enskilda medborgaren. En sådan fråga riskerar fastna i det politiska spelet om det inte hanteras inom ramen för en bred politisk överenskommelse.

För att lösa frågan kring vårdens fortsatta finansiering är det viktigt att tänka nytt och fundera över hur de skattemedel som finansierar vården i dag också kan utnyttjas effektivare. Redan idag växer exempelvis den privata sjuförsäkringsmarknaden med 20 procent om året och det är cirka 400,000 löntagare som idag har en privat sjukvårdsförsäkring. Alltför många betalar alltså redan två gånger för samma vård och betydande ineffektiviteter byggs upp sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Vi från Vårdföretagarna vill se vallöften om en bred politisk överenskommelse från alla riksdagspartierna som gör det möjligt att säkra framtidens välfärd. Vi tror att en parlamentarisk utredning underlättar för de politiska parterna att kompromissa. Det skulle även visa oss medborgare att partierna visar ledarskap i frågan om välfärdens finansiering ett valår som 2010.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna.

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill.se den 30 januari 2010.