Var brister kvaliteten - i välfärdsföretagen eller i forskningen?

Jag är ingen vetenskapsman men har stor respekt för forskningen, inte minst den som bedrivs på välfärdsområdet. Men vad gäller SNS-rapporten frågar jag mig om det inte är hos forskningen som kvaliteten brister, skriver Håkan Tenelius, näringspolitisk chef i Vårdföretagarna.

Var brister kvaliteten? I välfärdsföretagen eller hos forskningen? Varken effektiviteten eller kvaliteten har ökat när välfärdstjänsterna har konkurrensutsatts. Eller förresten - vi vet inte.

Ungefär så kan man sammanfatta SNS forskningschef Laura Hartmans presentation av antologin Konkurrensens konsekvenser på DN Debatt.

Jag är ingen vetenskapsman och har stor respekt för forskningen, inte minst den som bedrivs på välfärdsområdet. Men just i detta sammanhang frågar jag mig om det inte är hos forskningen som kvaliteten brister.

Jag frågar mig detta igen när jag dagen efter, på nyhetsplats i samma tidning, läser docenten Lars-Åke Levins kommentar till antologin: "Det finns inga belägg för att ett privat ägande gör verksamheten effektivare", säger han.

Vårdvalet i primärvården är en framgång. 223 nya vårdcentraler har öppnat. Svensk kvalitetsindex årliga mätningar visar att vi svenskar tycker att vården har förbättrats efter vårdvalets införande. Särskilt markant är förbättringen hos de offentliga vårdcentralerna efter att de konkurrentutsatts.

Jag instämmer i att det behövs mer studier av kvaliteten i vård och omsorg. Men att som Laura Hartman dra slutsatsen att "det inte räcker med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag" känns konstigt.

Ett mer konkret beslutsunderlag är den nationella patientenkäten som besvaras av 100 000 svenskar. Av de 20 vårdcentraler som får högst sammanlagt betyg i enkäten är 17 privat drivna. Den av landstingens vårdcentraler som placerar sig bäst är på sjunde plats. Bryter vi ner enkäten på landsting går samma mönster igen i princip överallt.

Om människors egen uppfattning av till exempel bemötande och väntetid har någon betydelse måste väl detta vara en indikation på att alternativen bidragit till höjd kvalitet?

Enligt Laura Hartman går det inte heller att hitta belägg för att konkurrensen bidragit till fler innovationer. Men är det något vi kan se hos de nya och växande vårdföretagen så är det innovationsrikedom. När vi i början av sommaren frågade Vårdföretagarnas medlemmar om vilka innovationer de själva bidragit med fick vi en rad exempel. Många rörde insatser som ökar tillängligheten.

Om forskarvärlden inte kan se innovationerna är företagen för dåliga på att lyfta fram dem. De flesta nya vård- och omsorgsföretag startar med en idé om hur verksamheten kan bedrivas bättre. De idéerna utvecklar välfärden och är den stora poängen med konkurrens i vård och omsorg.

På en punkt vill jag ge rapporten rätt. Vi måste hitta bättre sätt att mäta kvaliteten i vård och omsorg. För företagen är detta livsviktigt, eftersom de bara kan överleva om de levererar minst lika bra kvalitet som den offentliga driften. Men vi är inte heller rädda för en bättre kvalitetsgranskning. Till skillnad från SNS-forskarna är jag säker på att konkurrensen driver fram kvalitet.

Effektiviteten då? Enligt Lars-Åke Levin är inte ägarformen det viktigaste, utan att verksamheten leds av en hängiven chef.

Mitt tips nr 1 till de famlande forskarna är då: Besök de 223 nystartade vårdcentralerna. Skulle en enda av dem sakna en hängiven chef lovar jag att bjuda välfärdsforskarvärlden på en bättre middag. Den gemensamma nämnaren för dem som bryter sig loss ur de offentliga förvaltningarna för att starta eget stavas just hängivenhet. Det kan möjligen någon annan forskardisciplin intyga.

Mitt tips nr 2 är att intervjua alla de kommunala nämndordförande som har erfarenhet av upphandlad verksamhet: Var har ni den bästa budgetkontrollen? Är det i de verksamheter som drivs i egen regi, eller i de som drivs av företag på kommunens uppdrag? Där kontrakten på förhand har låst de summor som verksamheten får kosta och företagen tar den ekonomiska risken?

Jag ställer själv gärna upp på intervjun. När jag runt sekelskiftet var ordförande i Norrmalms stadsdelsnämnd i Stockholm fick vi vid ett tillfälle en budgetprognos som visade att våra egna förskole- och äldreomsorgsenheter lyckats så bra att nämnden skulle få budgeten att gå ihop. Det var så anmärkningsvärt att vi beslöt att fira med en jultallrik på restaurang Tennstopet.

Två dagar senare drabbades Stockholm av ett intensivt snöfall som lamslog staden över både jul- och nyårshelgerna. Kostnaderna för snöröjningen gjorde att budgeten brast lik förbaskat.

Men det var ju i sanningens namn inte äldreomsorgens fel.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på Newsmill den 8 september.