Valfriheten är till för alla

Det kan bli väldigt fel när man inte vet vad man talar om. Och väldigt fel blir det i Daniel Svedins artikel i Dala-Demokraten den 23 oktober.

Han påstår att vissa patienter köper sig förbi köer, och att andra inte får den vård de behöver, för att de "kostar mer än de smakar". "Det enda en privat vårdgivare eftersträvar är ekonomisk vinst" skriver han också. Många myter florerar om privat organiserad vård, men att en landstingspolitiker och läkare har missförstått så mycket av hur den gemensamt finansierade vården fungerar är häpnadsväckande.

Han hävdar vidare att privata vårdgivare "lämnar patienter med kroniska sjukdomar och socialmedicinska bekymmer därhän". Menar Daniel Svedin verkligen att det är så hans kolleger på privata vårdmottagningar arbetar? Tror han inte att de läkare, sjuksköterskor och andra som är anställda på dessa mottagningar också vill göra ett bra jobb?

Det är svårt att förstå vilken verklighet det är som Daniel Svedin beskriver. Det fria vårdvalet, som han kritiserar, har införts för att alla, oavsett inkomst, kontakter eller bostadsadress, ska kunna få större inflytande över den vård de får. Det har bland annat lett till att nästan 300 nya vårdmottagningar har etablerats runt om i landet de senaste två åren. I Dalarna finns nu privata vårdcentraler i Falun, Borlänge och Hedemora. De är öppna för var och en som vill lista sig hos dem, på samma villkor som landstingets egna mottagningar, och de tar givetvis ut samma patientavgifter.

Debattören håller fram Stockholm som avskräckande exempel. I Stockholms läns landsting har antalet nya mottagningar sedan januari 2010 blivit 76 fler, till glädje för de boende både i centrum, i förorterna och i kranskommunerna. Enligt Karolinska Institutets utvärdering av Vårdval Stockholm inom husläkarverksamheten har kostnadsutvecklingen varit under kontroll, samtidigt som antalet läkarbesök har ökat med 3 procent. Patienter i socioekonomiskt utsatta områden har stått för en ökad andel av vårdutnyttjandet. Samtliga åldersgrupper har också kunnat dra nytta av vårdens ökade produktion.

Daniel Svedin kritiserar det han kallar "produktionssjukvården" för att ta emot så många patienter som möjligt på kortast möjliga tid. Samtidigt medger han att det leder till kortare köer. Han påstår att patienterna känner sig som "objekt vars behov ingen vill se". I själva verket väljer allt fler av patienterna privata vårdgivare, och är mer nöjda med den vård de får. Det framgår exempelvis av den nationella patientenkäten, genomförd av Sveriges Kommuner och Landsting, där 17 av de 20 vårdcentraler som fick högst betyg visade sig vara privat drivna.

Han påstår till sist att personalen är stressad och inte mår bra i Stockholm. Enligt SCB:s senaste siffror är sjukskrivningssiffrorna för personal inom vården nästan exakt lika för Dalarna respektive Stockholm. Och i båda landstingen var det en större andel som sjukskrev sig hos offentliga arbetsgivare än hos privata.

Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dala-Demokraten.