Vi behöver mer, inte mindre, valfrihet i äldrevården

Kommunals ordförande Annelie Nordström ger en träffande beskrivning av den svenska äldreomsorgen – men begår ett misstag när hon härleder existerande problem till LOV. Det skriver Catharina Tavakolinia och Marita Eerola som är medlemmar i välfärdens grupp 8 och i Vårdföretagarna.

 

Kommunals Annelie Nordström skriver i Dagens Arena (13-05-20) att hon vill avskaffa LOV i äldrevården. Men varför hon vill göra det framgår inte riktigt av artikeln.

Till en början gör Nordström en på många sätt träffande beskrivning av hur det ser ut i den svenska äldreomsorgen. Hon konstaterar att det behövs mer resurser, att det kan vara svårt att välja och att det inte fungerar särskilt bra med upphandlingar. Så långt är vi, som själva är företagare inom äldrevården, med.

Äldrevården framöver kommer behöva mer resurser, informationen behöver utvecklas för att människor ska kunna göra välinformerade val. Samtidigt har upphandlingsförfaranden i kommuner inte fungerat som det var tänkt.

I sin artikel gör Nordström misstaget att härleda dessa utmaningar till förekomsten av LOV (Lagen om valfrihet).

LOV har ju tvärtom varit det som på många sätt förbättrat kvalitén och tillgängligheten i äldreomsorgen. LOV tillkom för att göra valfriheten bättre och för att beslutet om vilken typ av äldreomsorg skulle hamna på rätt plats – nämligen hos den äldre själv.

Inom LOV, till skillnad från LOU (Lagen om offentlig upphandling), konkurrerar utförarna med kvalitet och det är användaren, och inte kommunen, som beslutar vem som får uppdraget. Entreprenörer får chansen att visa medborgarna vad de kan erbjuda till ”samma” eller ”likvärdig kostnad” som kommunen själv kostar. För att vara verksam i en kommun som tillämpar LOV finns ett antal kvalitetskriterier som måste uppfyllas för att man som privat utförare ska vara valbar. Detta gäller då även den kommunalt drivna verksamheten som annars inte behövt beskriva vad de står för – varken om det är LOU eller LOV som gäller. Därmed är det LOU, inte LOV, som ger utrymme för kvalitetsdumpning.

Vi är många som tror på människors rätt att välja, både vem som ska få ansvaret för den egna vården och omsorgen. Men valfriheten är även viktig ur ett konkurrensperspektiv om själva arbetskraften. Att medarbetarna känner att vi väljer dem och de oss gynnar definitivt även utvecklingen av vården och omsorgen. På en allt mer rörlig arbetsmarknad måste vi som arbetsgivare förtjäna både förtroende och lojalitet hos våra medarbetare. Tycker inte Annelie Nordström och Kommunal att de egna medlemmarna ska kunna välja arbetsplats och arbetsgivare?

Det är svårt att förstå Nordströms kritik mot LOV. Vill man ha valfrihet borde LOV som redan i dag flyttar makt från myndigheter och tjänstemän till medborgare vara mer intressant än det som Nordström vagt föreslår, nämligen att låta politikerna få bestämma mer.

De allra flesta som driver äldreomsorg i Sverige är, liksom vi, öppna för en mer öppen kontroll av kvaliteten i våra liksom de offentliga verksamheterna. Är det inte det vi ska fokusera på för att göra äldreomsorgen bättre?

Genom att som Nordström gör, peka ut LOV till syndabock, riskerar man att missa målet. Det tjänar ingen på, allra minst de äldre som i dag fått möjlighet att också på äldre dagar få bestämma över den egna tillvaron.
 

Catharina Tavakolinia, vd Kavat vård och medlem Välfärdens grupp 8
Marita Eerola, vd Vårdstyrkan och medlem Välfärdens grupp 8
Både är medlemmar i Vårdföretagarna.
 
Artikeln publicerades i Dagens Arena 22 maj 2013.