Det är dags att göra om utvärderingsmetoderna i äldreomsorgen, så att också mjuka värden, som bemötande, värdighet och omtanke tas med i bedömningen. Visst är personaltäthet, utbildningsnivå och rapporter om medicinska avvikelser viktigt. Men det krävs mer för att kunna bedöma helheten.
Återigen möts vi av tidningsrubriker och TV-reportage om vanvård inom äldreomsorgen – med dementa som blir inlåsta på nätterna, människor som lämnas ensamma och skador som felbehandlas eller inte upptäcks. Vi är nog många som frågar oss vad som egentligen händer med äldreomsorgen i Sverige. Det är lätt att tro att verksamheten inte utvärderas, men så är det inte. Stora resurser läggs på utvärdering och det är välkommet. Men det handlar inte bara om att utvärdera mer. Det handlar också om att utvärdera fler parametrar.
Tyvärr utvärderar Socialstyrelsen, SKL och kommunerna oftast endast hårda fakta som medicinska avvikelser, låsning av dörrar, antal chefer per brukare eller förekomsten av trycksår och anser sig därmed ha underlag att bedöma om en verksamhet är bra eller dålig. Utvärderingarna tar däremot inte upp hur resurserna utnyttjas och vilket innehåll verksamheten faktiskt har.
Vid sidan av dessa fakta skulle inspektioner på plats i vardagen ge ett mycket bättre svar på om omsorgen uppfyller sina åtaganden. En opartisk inspektör – en person som genom egna besök iakttar hur de gamla egentligen har det – skulle kunna ge bättre svar.
Det är inte alltid enkelt för kommunens egna tjänstemän att genomlysa den egna verksamheten eftersom hänsyn till budgeten eller lojalitet med den egna förvaltningen kan påverka bedömningen. Därför bör inte kommunen granska sin egen omsorg. En oberoende inspektion måste också få ta flera dagar och inte bara göras i form av riktade undersökningar av dokumentation, antalet anställda eller hur maten serveras.
Endast så kan vi få svar på om de äldres behov av vård, omsorg och aktiviteter tillgodoses, om socialtjänstlagens intentioner om självbestämmande uppfylls, om personalen har rätt kompetens, om cheferna leder verksamheten så att personalens kompetens tillvaratas och om varje individ får det bemötande de har rätt till.
Brukarundersökningarna har inneburit bättre utvärderingar. Vad de äldre själva tycker är viktigt – det inser alla som jobbar i en konkurrensutsatt verksamhet. Men inte heller brukarundersökningarna ger svar på hur väl resurserna utnyttjas och därmed inte heller vad som kan göras bättre. Som vårdföretagare tycker jag att det är olyckligt eftersom det är så viktigt för äldreomsorgens kvalitet.
Vi har ett gemensamt ansvar att se till att de som är gamla och sköra får en god omsorg. Men det går inte att bedöma endast genom att samla rapporter om avvikelser, kontrollera lönelistor eller räkna andelen anställda med en viss utbildning. Det krävs besök på plats, mitt i den verksamhet som ska bedömas. Jag öppnar gärna dörrarna för sådana inspektioner och jag är övertygad att alla seriösa verksamheter – oavsett vilken huvudman de har – är beredda att göra detsamma.
Siv Nordqvist, ordförande i bransch äldreomsorg inom Vårdföretagarna
Artikeln tidigare publicerad på Dagens Samhälle den 6 september.