Utan mångfald ingen valfrihet

Medierapporteringen om Carema Care och privat driven äldreomsorg har satt tydliga spår hos kommunpolitiker runt om i landet. I en undersökning som Demoskop gjort på Vårdföretagarnas uppdrag säger en stor majoritet att de hellre tillämpar LOV, lagen om valfrihetssystem, än genomför traditionella upphandlingar enligt LOU, lagen om offentlig upphandling.

Historiskt sett är det framför allt moderatledda majoriteter i kommunerna som initierat upphandlingar av boenden i äldreomsorg enligt LOU. Men nu vänder moderaterna LOU ryggen. Bara tre procent av moderatpolitikerna i undersökningen anser att LOU ska användas i första hand när vård och omsorg upphandlas. Av alla politiker vill 26 procent använda LOU i första hand.

I stället vill politikerna använda sig av LOV. Av de som föredrar LOV framför LOU (38 procent av samtliga och hälften av moderatpolitikerna) motiverar 72 procent detta med den valfrihet LOV innebär för brukarna. I ett LOV-system väljer brukaren själv mellan de företag och kommunala utförare som uppfyller vissa kriterier.

Men politikerna anger också två andra motiv: LOV gynnar de små företagen; och LOV gynnar det lokala företagandet. Av de borgerliga politikerna är det dubbelt så många som anser att små företag är lämpliga att utföra vård och omsorg jämfört med andelen som anser att stora företag är lämpliga.

Av S-, V- och MP-politikerna är 40 procent beredda att släppa in privata aktörer i äldreomsorgen. 32 procent anser att små företag är lämpliga och bara fyra procent att stora är lämpliga.

Det är uppenbart att de politiker som värnar om valfriheten och mångfalden har börjat tvivla på att traditionell upphandling är en bra väg. Det är i så fall mycket beklagligt. Visserligen är LOV en utmärkt reform för att stärka valfriheten. Men när det gäller boenden är upphandlingar enligt LOU i praktiken en förutsättning för att mångfald ska uppstå i våra kommuner, i alla fall om det ska ske i någorlunda nutid. Utan mångfald blir det inte mycket till valfrihet.

Men för att de tveksamma politikerna ska våga upphandla igen måste metoderna att upphandla bli bättre.

1. För det första måste de kommunala upphandlarna organisera sina upphandlingar så att också små företag har chansen att vinna. Om bara stora enheter upphandlas är det bara de stora företagen som klarar kraven.

2. För det andra måste upphandlingarna på ett mycket bättre sätt inriktas mot kvalitet.

En möjlighet i båda fallen är upphandlingar till ett givet pris, där företagen ges stor frihet att i anbuden visa hur de vill använda resurserna för att uppnå bästa möjliga vård och omsorg. Detta ger mindre företag större chanser.

Men det fasta priset måste i så fall ge tillräckligt med utrymme för kvalitetsförbättringar. Om kommunen anger ett fast pris som redan är pressat lockar den inte fram några nya lösningar.

3. För det tredje: När valfriheten är högprioriterad måste kommunen börja se sina LOU-upphandlingar som ett led i utvecklingen av mångfalden. Den kommun som upphandlat alternativa utförare i sina äldreboenden måste se till att pensionärer och anhöriga har en reell möjlighet att välja mellan boendena. Det måste finnas redovisning av kvalitetsmätningar så att valen kan bli välgrundade, stöd för den som har svårt att välja på egen hand samt en viss överkapacitet så att det verkligen finns alternativ att välja mellan utan att behöva köa.

4. För det fjärde måste de större företagen tydligare visa varför de är viktiga. För precis som i andra branscher är blandningen av stora starka och små pigga företag det bästa för utvecklingen.

Det är i de små äldreomsorgsföretagen, inte minst i de relativt nya företagen, som många av innovationerna kommer till. De nya företagen startas som regel runt en ny idé om hur verksamheten kan bedrivas ännu bättre.

Men det är de stora företagen som kan föra innovationerna vidare. Till skillnad från de små företagen och alla offentliga utförare kan de stora företagen finnas i många kommuner, och därmed snabbt sprida goda idéer över hela landet.

Det finns ingen ursäkt för kvalitetsbrister i äldreomsorgen. Men bristerna beror varken på upphandlingsidén eller på förekomsten av stora företag. Skulle höstens mediedrev resultera i ett stopp för upphandlingar i kommunerna försvinner barnet med badvattnet. Utvecklingen mot mångfald kommer av sig, liksom möjligheterna till innovationer och jämförelser av kvalitet.

Men framför allt skulle den enskilda pensionärens möjlighet att bestämma om sitt liv hindras.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad på SvD Brännpunkt den 4 januari.