Upphittade välfärdsarbetare

Socialdemokraterna har vid upprepade tillfällen påstått att 25 000 välfärdsarbetare har försvunnit från den gemensamma välfärden. En grundlig granskning visar att det är en mycket hårt vinklad sanning, som helt bortser från de som arbetar för privata utförare av kommunal verksamhet.

Det stora felet i Socialdemokraternas beräkningar speglar dessvärre också deras delade syn på alla som arbetar inom vård och omsorg. De som är anställa av kommunen eller landstinget bidrar enligt S till vår gemensamma välfärd. Men de som är anställda av privata företag som driver vårdcentraler, hemtjänst eller förskolor ska inte räknas dit, trots att verksamheten är skattefinansierad. På Vårdföretagarna är vi minst sagt förvånade och något oroliga över vad detta synsätt ska komma att betyda i de rödgrönas fortsatta politik.

Socialdemokraternas påstående om att 25 000 arbeten inom välfärdssektorn försvunnit grundar sig i en jämförelse mellan SCB:s AKU 4:e kvartalet 2008 och motsvarande för 2009. Där framgår att antalet anställda i kommunsektorn minskat med ungefär 30 000 personer. Av dessa utgörs 16 000 av fasta tjänster.

Statistik från Sveriges Kommuner och landsting, SKL, visar att kommuners och landstings köp av privata välfärdstjänster inom skola, vård och omsorg ökade från 88,5 miljarder kronor till 97,5 miljarder kronor mellan 2008 och 2009. Företrädare för SKL uppskattar att det motsvarar cirka 13 000 nya välfärdstjänster.

Samma trend ses i statistik från SCB där antalet anställda i de privata välfärdsföretagen mellan 2006 och 2009 ökat med 30 865 personer.

Finansdepartementets siffror nyanserar ytterligare beskrivningen. Sysselsättningen i kommunal regi har visserligen minskat med cirka 44 000 personer mellan 2007 till 2009. Samtidigt har antalet sysselsatta i privata välfärdsföretag ökat med omkring 20 000 personer. Givet finansdepartementets uppskattningar har alltså den kommunfinansierade sysselsättningen (både kommunal och privat regi) totalt minskat med omkring 20 000 personer mellan 2007 och 2009. Anledningen tros ligga i dels det svaga konjunkturläget, dels i utfasningen av plusjobben och friåret.

Den rödgröna oppositionens tvärsäkra påstående om försvunna välfärdstjänster speglar en syn där det fortfarande är viktigare vem som är arbetsgivare än den upplevda kvaliteten av tjänsten. För oss är den striden redan över och vi välkomnar de rödgröna in i framtidens betydligt viktigare frågor som kvalitetsmätning, öppen kvalitetsredovisning, ökat brukarinflytande och transparent verksamhet. Alltid med patientens eller omsorgstagarens bästa för ögonen.

Med valfrihet i vård och omsorg skapas en dynamik och konkurrens i vårt land som inte funnits tidigare. Patienterna får mer valfrihet, personalen får fler arbetsgivare, vården blir billigare och kvaliteten ökar.

Etableringsfriheten har varit verktyget för ökad kvalitet och valfrihet i vården och omsorgen. Med den syn som de rödgröna visar frågar vi oss alltjämt: vilka verktyg tänker de rödgröna använda sig av för fortsatt förnyelse och utveckling av vården och omsorgen?

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Norran den 20 maj