Solitt stöd för valfrihet trots vårdskandalerna

Socialdemokraternas förslag att kommuner och landsting själva ska få bestämma om stopp för privata vinstdrivande aktörer oroar väljarna. En ojämlik fördelning av valfriheten riskerar göra själva vården ojämlik, skriver Håkan Tenelius, Vårdföretagarna.

LO-kongressens beslut att verka för att lagen om valfrihet rivs upp var inte direkt oväntat. Debattörer till vänster har intensivt ifrågasatt valfriheten på senare tid. Valfriheten beskrivs som ett hot mot välfärden, inte något som utvecklar den. Dessutom anses människors vilja att välja vara överskattad - vi orkar knappt välja elbolag och pensionsfonder, hur ska vi då orka välja vårdcentral, hemtjänst och äldreboende? Har inte Carema-publiciteten berövat oss all lust att jämföra kommunala och privata alternativ?

Faktiskt inte. I en opinionsmätning från Demoskop, där 4 000 väljare tillfrågats, får man snarast känslan att valfriheten värdesätts ännu mer efter höstens drev mot privat äldreomsorg. Inte minst bland LO:s medlemmar.

Av allmänheten anser 88 procent att man måste få välja vårdcentral eller sjukhus, och 85 procent att man måste få välja skola.

Hela 92 procent anser att man måste få välja äldreboende. Bland LO-medlemmarna är andelen 87 procent.

Rapporterna om vanvård har alltså inte fått väljarna att se alternativ som något dåligt, utan att valfriheten är ett måste om människor ska kunna välja bort det de är missnöjda med. Carema har medfört ett ökat stöd för valfrihet.

Men samma mätning visar något nytt: Valfrihetens utbredning inger tydlig oro. Men inte oro för att det är svårt att välja, utan för att vården och omsorgen fördelas alltmer ojämlikt. Om man så vill: oro för att hälso- och sjukvårdslagens mål om vård på lika villkor för hela befolkningen inte längre gäller.

Reaktionen är tydligast när Demoskop frågar om Socialdemokraternas förslag att kommuner och landsting själva ska få bestämma om stopp för privata vinstdrivande aktörer. Tre av tio anser att förslaget är bra eftersom det skulle minska antalet privata företag inom vård och omsorg. Men sex av tio anser att förslaget kan leda till en ojämlik vård i Sverige eftersom alla då inte ges samma möjlighet att välja vårdgivare.
LO-medlemmar oroas av S-förslag

Oron är minst lika stor bland socialdemokraterna. 63 procent av S-väljarna anser att förslaget riskerar att leda till ojämlik vård, och 65 procent av LO-medlemmarna.

Vårdföretagarna har invänt mot det socialdemokratiska förslaget ifrån ett företagsperspektiv. Det skulle hindra de eldsjälar som vill förverkliga nya idéer inom vård och omsorg, och som därför behöver den ekonomiska trygghet som aktiebolagsformen ger. Det skulle också öka osäkerheten för de befintliga företagen och därmed hämma utvecklingen.

Men väljarnas dom över förslaget handlar om oron för att en ojämlik fördelning av valfriheten gör själva vården ojämlik.

Och visst har väljarna rätt. Vi ser redan att vårdvalets varierande utveckling över landet medfört olika tillgänglighet. Om valfriheten gör att väntetiden för en behandling som är avgörande för livskvaliteten blir väsentligt kortare i en viss del av landet - då är inte vården jämlik.

Detsamma gäller äldreomsorgen. Om möjligheten att välja bort ett boende som inte uppfyller de egna kraven bara finns i vissa kommuner, då ges inte omsorgen på lika villkor.

I grunden handlar det om det kommunala självstyret, att kommuner och landsting ska bestämma själva. När valfrihetens ojämlika fördelning får till följd att vård och omsorg inte fördelas jämlikt - då är det hög tid att vi får en debatt om hur heligt detta självstyre kan vara.

Väljarna har redan satt ner foten. I Demoskops mätning anser 79 procent att det är viktigare med en likvärdig vård i hela landet än kommunernas och landstingens självstyre. Sex procent håller på självstyret.

Läs Demoskops undersökning här

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Göteborgs-Posten den 31 maj.