Hoppa till innehåll

Det sker en sysselsättningsökning i välfärdssektorn och den beror till stor del på den strukturomvandling som sker. En omvandling där de privata aktörerna är nyckeln till jobbtillväxten. Det visar framförallt vilken politik som är bra både för valfriheten och för sysselsättningen.

Enligt SCB har sedan år 2000 sysselsättningen inom privata företag inom vård, skola och omsorg nära nog fördubblats, och ökningen fortsätter. År 2009 var 177 000 sysselsatta, en ökning med 15 000 sedan föregående år. Denna ökning har skett trots att den totala sysselsättningen inom vård, skola och omsorg har minskat med 10 000 mellan åren. Tidigare år har ökningen skett inom ramen för en total sysselsättningsökning inom dessa branscher. Det nya är alltså att sysselsättningen inom privata företag ökar trots att den totala sysselsättningen minskar.

Ifrån delar av det politiska spektrumet hörs ibland tongångar om att de privata alternativen hotar välfärden; att valfrihet för patienter, brukare och föräldrar leder till att skolan, omsorgen och vården dräneras på resurser eller skapar ojämlikhet. Förra året, 2010, hette det i valrörelsen ifrån socialdemokratiskt håll att 25 000 jobb hade "försvunnit" i välfärden. "Nu behöver välfärden prioriteras" och "det behövs insatser för heltidsjobb" stod det att läsa på socialdemokraternas hemsida. Det var till stor del fel då och nu visar det sig hur fel det var; sysselsättningen ökar och ökar.

SCB:s arbetskraftsundersökning visar tydligt den ökning av sysselsättningen i välfärdssektorn som har skett under senare år. Jämför vi antalet arbetade timmar i skolan, vården och omsorgen första kvartalet i år med samma period i fjol får vi en ganska bra bild av sysselsättningen i denna sektor. Uppgifterna avser samtliga personer i arbete, det vill säga såväl verksamhet i offentlig regi som i privata företag.

Det visar sig att under en genomsnittlig vecka i januari, februari och mars 2011 arbetades det 36,4 miljoner timmar. Det är en ökning från 2010 med 1 600 000 timmar. Med en genomsnittlig veckoarbetstid på 40 timmar motsvarar det 40 000 heltidstjänster/personer fler som jobbade i skolan, vården och omsorgen än året innan, 2010!

Redan när det begav sig, under förra årets val, var ett av de starkaste argumenten mot socialdemokraternas påstående att en stor del av de 25 000 jobben egentligen handlar om att offentligt driven verksamhet har växlat över till att drivas i privat regi. Ny arbetsgivare men samma jobb, samma offentliga finansiering och samma medborgare som elever, patienter och vårdmottagare.

Nu är det alltid vanskligt att jämföra sysselsättningsdata mellan olika år. Risken är att det ofta blir fel liknande det som Socialdemokraterna gjorde. Men det är ändå viktigt för att det ger en fingervisning om vilken politik som är bra för sysselsättningen.

Förutom SCB:s nämnda arbetskraftsundersökning finns det också siffror att hämta i rapporten ”Konkurrens och sysselsättning – en empirisk studie av fem marknader” (IFAU 2001:12). Där ger forskarnas Kajsa Hanspers och Lena Hellvik en intressant analys av sambandet mellan konkurrens och arbetsmarknadsutfall. Deras slutsats är, i all enkelhet, att minskade konkurrenshinder ger en sysselsättningsökning; privatisering bidrar till fler jobb. För exempelvis hemtjänsten konstateras att det finns positiva sysselsättningseffekter av ökad provat produktion. För kvinnor har också deltidsarbetet minskat som en följd av detta. Detta borde stämma till viss eftertanke hos dem som ropar på lagstadgad rätt till heltid.

Det har skett och sker en tämligen omfattande strukturomvandling av den svenska välfärdsmarknaden, en förändring som ligger bakom de positiva sysselsättningseffekterna.

När Vårdföretagarna exempelvis har räknat antalet nya etableringar av privata vårdaktörer inom Vårdvalen i landstingen tillkom det hela 244 nyetableringar under 2010 och till i år har det tillkommit 48 nya. Inom omsorgen är det drygt 500 nya företag som är verksamma genom lagen om valfrihet (LOV). Vi har därmed fått en ökad tillgänglighet och mer av mångfald inom vården med fler privata välfärdsföretag.

En nyligen presenterad, och av andra skäl omdebatterad, rapport från SNS ”Konkurrensens konsekvenser” visar också på den kraftfulla tillväxten av nya jobb i den privata välfärdssektorn.

Mellan 2002 och 2010 har antalet anställda inom välfärdssektorn, både offentligt och privat, ökat från 568 945 till 744 861. Inom den vinstsyftande privata verksamheten var antalet anställda 38 467 år 2002 mot 94 364 år 2010. Det är mer än en fördubbling. Och dessa siffror medräknar inte antalet anställda inom sjukvården!

Det är EU-medlemskap, avregleringar och liberaliseringar mot en ökad valfrihet för individen som har möjliggjort denna sysselsättningsökning. Det är en tydlig fingervisning om vilken politik som är bra både för sysselsättningen såväl som för människors valfrihet. Strukturomvandlingen fortsätter.

Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle den 3 oktober.