Patienter måste kunna välja specialistläkare

Landstingen prioriterar inte möjligheten för patienter att själva kunna välja specialistläkare, visar en ny rapport. Därför måste regeringen våga sätta ner foten och lagstifta istället för att låta detta vara upp till landstingen själva. Det skriver Ulf Öfverberg, Vårdföretagarna, och Lil Ljunggren Lönnberg, fd statssekreterare (S).

Nu utsträcks valfriheten för patienterna från primärvården till att också omfatta specialistvården. Det är bra, men problemet är att det endast gäller de patienter som bor i vissa delar av landet medan andra inte omfattas alls. I många landsting väljer de politiska majoriteterna att inte utveckla valfriheten för patienterna. Landstingspolitikernas intresse om den egna makten och inflytande tenderar att gå före patienternas. Det kommer sannolikt att bli nödvändigt för regeringen att välja sida.

Vårdföretagarna har i en rapport som kommer ut i dagarna granskat utvecklingen av valfriheten inom vårdvalen och resultatet lämnar en del övrigt att önska.

2010 infördes obligatoriskt vårdval i primärvården i hela landet enligt lagen om valfrihet (LOV). Det har inneburit fler vårdcentraler, bättre öppettider och ofta trevligare bemötande. Men det skiljer sig mellan landstingen och ur ett patientperspektiv är det orimligt att utbudet av vård skiljer sig åt beroende på vilken sida en landstingsgräns man bor. Idag skapar olikheterna i regelverken och ersättningssystemen i vårdvalen en ojämlik vård.

Nästa steg för regeringen var att också göra det möjligt att få välja utförare av specialistvård i öppenvården. Redan nu, visar den enkät som finns i Vårdföretagarnas rapport, att det finns betydande skillnader mellan landstingen i utvecklingen av specialistvårdvalen. Av de tretton landsting som svarat på enkäten säger sju att de för tillfället inte har för avsikt att gå vidare med vårdval i den öppna specialistvården. Inte något av de åtta landsting som avstått från att svara på enkäten har något vårdval inom specialistvården.

För att införa specialistvårdval tillsatte socialministern en utredning om hur det skulle gå till. Utredaren kom för två år sedan med ett förslag till lösning som innebar att staten skulle ta ansvar för en kvalitetssäkring med gemensamma krav och villkor för de vårdgivare inom den öppna specialistvården som ville etablera sig någonstans i landet.

Under remissbehandlingen var kritiken stark, i synnerhet från landstingen. Göran Hägglund och regeringen valde att gå landstingen till mötes och helt avstå från lagreglering när det gäller landstingens ansvar att tillhandahålla specialister i den öppna vården för alla medborgare i hela landet. Istället satsar nu regeringen några hundra miljoner i stimulansmedel de kommande åren. De landsting som inrättar vårdval med rätt för sina medborgare att välja vårdgivare inom olika vårdspecialiteter kan få del av stimulansmedlen. De landsting som avstår från att ta del av stimulansmedlen kan sitta lugnt i båten.

Stockholms läns landsting har kommit absolut längst i utvecklingen av specialistvårdvalen. Där har man valt att göra ett eget vårdval för varje specialitet och med en ersättning till vårdgivarna som bygger på styckepris. Hittills har sjutton vårdval införts och tretton ytterligare är på gång. Men gemensam kvalitetssäkring saknas.

Region Halland som också ligger långt framme i planeringen av vårdval i specialistvården, har valt att ta ett samlat grepp och startat ett ambitiöst utvecklingsarbete inför införandet av det man kallar Vårdval Halland Plus. Avsikten är att skapa en bred delaktighet i förändringsprocessen. Tanken är att starta införandet successivt efter beslut om modellen i mars 2012. Men lösningarna är fortfarande höljda i dunkel.

Denna utveckling leder tveklöst till att det kommer att dröja länge innan alla medborgare i Sverige får tillgång till specialister i ett vårdval. Det innebär en accentuerad ojämn tillgång till specialister i landet och därmed en mer ojämlik vård.

Vårdgivarna själva vill bli granskade och uppföljda. De vill kunna redovisa sin kvalitet på ett enhetligt sätt, oavsett var i landet de verkar. Olika krav och regler, knappast några kvalitetskrav, varierande IT-system, olika ersättningar och ibland inte möjlighet att över huvud taget verka i vissa landsting skapar orättvisa och är ett resursslöseri.

Regeringen måste våga sätta ner foten. Antingen fortsätter man att välja samma sida som landstingen eller aviserar man en nationell lagstiftning som ger alla patienter oavsett bostadsort en framtida möjlighet att även kunna välja läkare i den öppna specialistvården med gemensamma kvalitetskriterier. Det går inte att springa ifrån sitt politiska ansvar!

Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert, Vårdföretagarna

Lil Ljunggren Lönnberg, Rådhusgruppen City, fd statssekreterare (S)

Artikeln tidigare publicerad i SvD Brännpunkt.