Orättvisa villkor för privata vårdcentraler

Vårdvalen börjar sätta sig, men fortfarande återstår brister. Det är brister som fordrar handling. Konkurrensverkets senaste rapport om vårdvalen visar att vårdvalssystem inom primärvården, där patienterna själva får välja vilken vårdcentral de ska gå till, är populärt och uppskattat. Men privata aktörer missgynnas.

Vårdvalen har varit lag sedan 2010; alla landsting måste sedan dess tillåta privata aktörer att etablera sig i primärvården, under förutsättning att de uppfyller vissa grundläggande krav. Nu går till och med en del landsting vidare och inför valfrihet för patienterna även i den öppna specialistvården.

Sedan vårdvalssystem införts i hela landet har totalt 190 nya vårdmottagningar etablerats, vilket har ökat tillgängligheten och valfriheten inom primärvården i nästan hela landet. I dag har 79 procent av svenskarna minst två vårdcentraler att välja på inom fem minuters bilresa, konstaterar Konkurrensverket i sin senaste rapport om vårdvalssystem (februari 2012).

I rapporten anger myndigheten att förutsättningarna för kvalitetskonkurrens inom primärvården är goda, men pekar samtidigt på några problem.

Medborgarna behöver känna till sina möjligheter och ha tillräcklig information om de olika alternativen för att göra ett aktivt val. Stockholmarna hade den sämsta kunskapen om vårdvalet. Där var det bara 81 procent av invånarna som visste att de kunde välja vilken vårdcentral de ville tillhöra. I totalt åtta landsting eller regioner hade färre än 90 procent nåtts av informationen att de hade rätt att välja.

På frågan om man hade fått tillräcklig information om de olika alternativen svarade nära hälften, 49 procent av Örebroarna nej. Också i Uppsala, Stockholm och Västerbotten ansåg över 30 procent att de saknade tillräcklig information. Det är alltså många som skulle behöva få veta mer om hur valet fungerar och vad de kan välja på.

De nya vårdcentralerna missgynnas också av systemet för passiv listning, som innebär att den som inte själv gör ett aktivt val automatiskt anses höra till en av landstingets egna vårdcentraler. Det har inneburit att de privata vårdcentralerna i första hand får patienter som har ett större vårdbehov, medan de friska blir kvar hos landstinget och levererar inkomster till den vårdcentral de hör till, enbart genom att vara listade där.

Trots denna fördel är det många landstingsdrivna vårdcentraler som går med förlust, som år efter år täcks upp av extra tillskott från landstinget. I fler än hälften av landstingen beräknas primärvården i egen regi redovisa förlust för 2011. I vissa landsting går i stort sett alla offentligt drivna vårdcentraler med underskott, vilket är ett tydligt tecken på att ersättningsnivåerna är för lågt satta – eller att verksamheten bedrivs på ett ineffektivt sätt, påpekar Konkurrensverket.

För en privat mottagning som har svårt att få ihop ekonomin är enda lösningen att effektivisera, eller om underskottet är tillfälligt att ägarna själva skjuter till pengar. I längden är det givetvis ohållbart att driva ett företag på det sättet, och om villkoren inte blir mer likvärdiga är risken stor att det ekonomiska trycket på flera av de privata vårdcentralerna blir för stort.

I Vårdföretagarnas medlemsenkät, som publicerades sommaren 2011, säger 70 procent av företagarna att de inte upplever sig konkurrera på samma villkor som landstingets mottagningar. Till de största problemen hör den offentliga sektorns dubbla roll som beställare och utförare, passiv listning endast hos landstingets mottagningar och att ersättningssystemen missgynnar företagen.

Den passiva listningen som gynnar offentliga vårdcentraler, det breda uppdraget som missgynnar små privata vårdaktörer och landstingens smygstöd till sina egna vårdcentraler skapar omfattande brister i konkurrensneutraliteteten. Bristerna beror på att det inte finns tillräckligt hårda krav på landstingens redovisning och organisation. Det beror också på att regeringen inte har valt att införa en nationell mininivå för vårdvalen, ett nationellt ramverk eller ett basuppdrag, som alla landsting är skyldiga att följa.

Bristerna i landstingen riskerar i förlängningen att hota inte endast medborgarnas valfrihet utan också bidra till att vården blir alltmer ojämlik. Det behövs mer enhetliga regler för vårdvalen – för patienternas valfrihet och för att vi ska få en mer jämlik vård. Det är hög tid för regeringen att handla!

Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle