Hoppa till innehåll

I DN den 18 november kunde man under rubriken Dementa överges läsa att sex av tio demensboenden i landet låser avdelningarna på natten och lämnar de äldre ensamma. Detta har även tagits upp i SVT:s Uppdrag Granskning tidigare i höst som visade ett inslag från Öjagården i Piteå.

Socialstyrelsen gjorde under november en stor oanmäld inspektion runt om i landet för att se om de dementa låses in under natten. I 57 av de 94 inspekterade demensboendena var så fallet. Att siffran är så hög är troligen ett tecken på att oklarheterna kring vad som gäller är stora.

Det kan också bero på att möjligheterna att ordna det på annat sätt genom till exempel mer personal är svåra att uppnå. Detta på grund av resursbrist och otydliga avtal som inte anger en fastställd dygnsersättning som säkerställer att bemanningen är på en nivå som hindrar att de äldre hamnar i en osäker situation.

Idag är resurserna inom äldreomsorgen hårt begränsade. Det måste till mer resurser från kommunerna för att ökad bemanning även under nattetid ska bli möjlig, både för privata och offentliga utförare. Gränsen för de möjliga besparingar som kommunerna kan göra inom äldreomsorgen är för länge sedan nådd och diskussionen bör nu snarare handla om vilken äldrevård vi vill ha i Sverige.

Men det är inte bara resurserna som är ett problem när det gäller hur man på bästa sätt ska ta hand om de demenssjuka äldre. Flera av våra medlemsföretag vittnar om att oklarheterna är stora när det gäller just hur de på bästa sätt ska nå upp till en så säker och bra vård och omsorg för de demenssjuka som möjligt.

En dement äldre kan bege sig ut på eget bevåg utan att förstå riskerna och därmed kunna hamna i en situation där de riskerar att skada sig själv, särskilt nu när det är kallt ute. Det dilemma många äldreboenden står inför är att ett frihetsberövande, enligt regeringsformen, måste ha stöd i lag. Personal kan endast hänvisa till nödrätten vid akuta situationer där den enskildes liv och hälsa är hotade.

Hur detta ska lösas är inte lätt då personalbristen är stor på grund av snäva budgetramar och det inte finns någon klar lag över hur de ska hantera situationer där någon äldre är mycket benägen att bege sig från sitt demensboende.

Det är naturligtvis djupt olyckligt att de äldre, som hamnat i denna osäkerhet, drabbas på det sätt de gör. Vårdföretagarna efterfrågar därför, precis som Socialstyrelsen själva gör, ett tydliggörande i lag om hur dessa särskilda situationer, där den demenssjuke är benägen att försvinna och därmed löpa stor risk att skada sig själv, ska hanteras.

Sara Öberg, näringspolitisk expert, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle den 22 november.