Nytt läge ger Shekarabi chans byta färdriktning

Förhoppningsvis innebär det nya läget i och med finansutskottets beslut att Ardalan Shekarabi och regeringen lämnar den inslagna vägen. Och att man i stället i en ny bred utredning ser bortom ägarformer och vinst och fokuserar på hur vi gemensamt kan skapa bästa möjliga välfärd.

Civilminister Ardalan Shekarabi är en påläst och ambitiös minister. Egenskaper som är alldeles avgörande för en politiker som bär ett tungt ansvar för framtidens välfärd. Speciellt tungt väger ansvaret nu då finansutskottet har röstat för en annan utredning än den så kallade Reepalu-utredningen. I detta stökiga politiska läge vore det bästa om regeringen kom överens med oppositionen om en ny utredning som sätter kvaliteten, oavsett ägarform, i fokus.

Ett bra utgångsläge är att Ardalan Shekarabi vanligen sätter kvaliteten i centrum när han diskuterar välfärden – oavsett om utföraren är privat eller offentlig.

Därför studsade jag till när jag såg civilministerns svar på en fråga från Jörgen Warborn (M) i riksdagen nyligen.

Warborn undrade vilka vetenskapliga studier regeringen lutar sig mot när dess företrädare hävdar att kvaliteten är lägre i vinstdriven vård. Påståendet är en bärande utgångspunkt för Reepalu-utredningen om framtiden för de företag som verkar inom välfärden.

Av svaret att döma tvingades Civilministerns medarbetare (de policyprofessionella, som forskarna kallar dem) rota länge innan de hittade något som kunde anses stödja regeringens påtvingade hållning.

Den ena studien Ardalan Shekarabi lyfter fram är internationell och gäller förhållanden i USA. Men det gör han utan att beröra problemen med att jämföra två, när det kommer till välfärdens organisation, extremt olika länder som USA och Sverige. Inte heller nämns den mycket omfattande och långt mer aktuell forskning som visar motsatsen. En studie publicerad i vetenskapstidskriften JAMA visar att privatisering inte leder till kvalitetsförsämringar men likväl lägre kostnader. Studien omfattar 900 sjukhus med över 6 miljoner patienter.  

Resonemanget är lika haltande när svenska studier åberopas.

Det stämmer att personaltätheten som regel är lägre på privat drivna äldreboenden jämfört med offentliga. Det är ingen oväntad effekt när kommuner i upphandlingar jagar det lägsta priset. Men att det per definition skulle leda till sämre kvalitet är inte vedertaget. Socialstyrelsens rapport Kommun- och enhetsundersökningen 2014 visar att privata äldreboenden är bättre än kommunala på samtliga kvalitetsparametrar som lyfts fram i rapporten.

Ardalan Shekarabi hänvisar till John Arfwidssons och Jacob Westerbergs studie “Profit Seeking and the Quality of Eldercare”. Den skulle visa att vinstdrivande äldreomsorgsföretag håller lägre kvalitet än offentligt drivna. Det stämmer inte. Slutsatsen är i själva verket den motsatta. Visserligen noterar författarna att personaltätheten är lägre, men konstaterar samtidigt att vinstdrivande riskkapitalägda företag slår sina konkurrenter på de flesta av de studerade kvalitetsindikatorerna. Men det utelämnas i civilministerns svar.

Ardalan Shekarabi besökte nyligen Östersund och de två äldreboenden som var föremål för studien med samma namn. Studien presenterades nyligen och tar sin utgångspunkt i svenska förhållanden. Förhoppningsvis lyfter ministern denna studie nästa gång frågan ställs i riksdagen. Möjligtvis är det enda bekymret att inte heller den styrker den tes Ardalan Shekarabi tvingas försvara sedan Vänsterpartiet fått diktera regeringens inställning i vinstfrågan.  Också Östersundsstudien indikerar nämligen att privat vård håller högre kvalitet till ett lägre pris.

Förhoppningsvis innebär det nya läget ett tillfälle för Ardalan Shekarabi och regeringen att lämna den inslagna vägen. Att i en ny bred utredning se bortom ägarformer och vinst och istället fokusera på hur vi gemensamt kan skapa bästa möjliga välfärd.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Artikeln publicerades i Dagens Samhälle 28 maj 2015