Lov ökar de äldres inflytande över sin egen vardag

Lov löser inte alla tänkbara problem. Men att förvägra äldre rätten att bestämma vem som ska komma hem och hjälpa dem av byråkratiska skäl är inte rimligt.

Peter Lorenzon och Birgitta Ring från Gemensam Välfärd skriver den 12 maj att det vore ”djupt olyckligt” om regeringen inför lagen om valfrihet i alla kommuner. Som skäl framför de ett antal problem de anser finns i Stockholm. De flesta av deras exempel har dock ingenting med valfriheten att göra utan handlar om hur kommunen har organiserat verksamheten och utformat sina ersättningssystem.

Kommunens biståndsbedömningar gör att varje hembesök måste gå snabbt. Men det är kommunen som bestämmer nivån och den blir varken högre eller lägre för att man erbjuder valfrihet. Däremot är det många kommuner som när de ska införa Lov inser hur lite av personalens tid som verkligen ägnas åt kunden och hur mycket hemtjänsten verkligen kostar. Då bestämmer kommunen att man måste spara.

Debattörerna tror att kontinuiteten för brukaren blir sämre, men tvärtom har det visat sig att de privata hemtjänstföretagen är bättre på att hålla nere antalet anställda som kunden möter. De äldre väljer den utförare som kan erbjuda kontinuitet.

Gemensam Välfärd tar upp personalens villkor. Vårdföretagarna vill att kommunerna ska premiera hemtjänstföretag som erbjuder personalen bra villkor. Oseriösa företag kan motverkas genom att kommunen ställer krav. Men det handlar också om att ersättningsnivåerna måste möjliggöra en vettig arbetssituation för personalen. Så är det inte alltid i dag. Nivåerna blir inte alltid rätt vid införande av Lov. Efter hand brukar detta rättas till.

Lov är inte till för att spara pengar eller för att underlätta kommunens administration. Det handlar om att ge också äldre som inte längre klarar sig själva något av en rätt alla vi andra tar för given: Att få makten över vem som kommer in i vårt hem.

Katrin Östman, näringspolitisk expert, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i DN