Låt inte Ylva Johanssons reformer gå förlorade

Under sin tid som socialpolitisk talesperson var Ylva Johansson en fritänkare som bidrog till att Socialdemokraterna delvis omprövade sin njugga inställning till privata välfärdsproducenter. Det är en utveckling som nu riskerar att gå förlorad, menar Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna.

Denna helg är starten för ett nytt socialdemokratiskt ledarskap - och farväl till ett gammalt. Ylva Johansson hör till dem som lämnar. Det väcker oro över den politiska kurs som det nya ledarskapet kommer att inta i frågor som rör hälso- och sjukvården.

När Socialdemokraterna hade kongress förra gången, 2009, sade deras kongress ja till vinst vid två tillfällen; först till vinst i skolan, om än efter en mycket hård debatt, och sedan andra gången till vinst i välfärden.

Ylva Johansson slog under kongressen fast att det är självklart att man ska få göra vinst och att det är sunt att göra vinst i ekonomisk verksamhet. Men samtidigt sade Ylva Johansson att det är lika självklart att man återinvesterar vinsten i verksamheten. Och förvisso sade Socialdemokraternas partistyrelse inför kongressen att man aldrig kan acceptera "att privata ägare tar ut stora vinster genom att göra avkall på kvaliteten i välfärden, eller genom att välja bort de medborgare som är minst lönsamma". Men trots detta ställningstagande ville Socialdemokraterna inte lagstifta mot vinst - utan valde som sagt att ställa sig bakom principen om att man ska få göra vinst både i skolan och i vården. Valtaktiskt gick nog resonemanget ungefär som att Socialdemokratin förstår de negativa effekterna på vårdens utveckling med ett vinstförbud och därför sade ja till vinst, men ville samtidigt ha kvar möjligheten till en vinstdiskussion i debatten av valtaktiska skäl. 

Det bästa sättet att säkra att skattepengar går till välfärden är enligt Socialdemokraterna att höja kvaliteten och skärpa kvalitetskraven, vilket är ett rimligt argument istället för att verka för begräsningar av valfriheten och företags möjlighet att gå med vinst. Socialdemokraterna vill vidare skärpa kraven på kvalitet och insyn i alla skattefinansierade verksamheter. Alla utförare, oavsett driftsform, ska leva upp till tydliga kvalitetskriterier. Alla verksamheter ska göra kvalitetsredovisningar, delta i öppna jämförelser och i nationella kvalitetsregister som är tillgängliga för medborgarna. All sjukvård ska dessutom kvalitetscertifieras. Tillsammans med ett ja till vinst i välfärden var detta den socialdemokratiska sjukvårdspolitiken. Det var sammantaget inge dålig politik utan principiellt viktig för att främja patienternas valfrihet, bättre tillgänglighet och konkurrens i vården som bidrar till bättre kvalitet för patienterna och valuta för skattepengarna.

Ylva Johansson spelade en viktig roll i utformningen av denna politik. Hon har tidigare vid olika tillfällen föreslagit att personal på skolor, vårdcentraler och äldreboenden genom bonusar skall få ta del av vinsterna vid så kallade intraprenader, när anställda tar över och driver verksamheten. Detta och liknande uttalanden gav henne ett visst rykte som fritänkare och bidrog till att Socialdemokraterna delvis omprövade sin njugga inställning till privata välfärdsproducenter.

Men nu kommer Ylva Johansson inte längre att ingå i socialdemokratin ledning. Istället kommer kongressen, förutsatt att kongressen går på valberedningens förslag, att välja Carin Jämtin till partisekreterare. Hennes utspel kan ställas i bjärt kontrast till Ylva Johansson åsikter. Carin Jämtin efterlyste under valet en lag om "vinstbegränsning" inom den privat drivna välfärden. Det inger en viss oro över den framtida politiska inriktningen. Riskerar Socialdemokratin att gå tillbaka till en politik som ibland var en del av problemet för svensk sjukvård istället för lösningen?

Tidigare har vården överallt och alltid präglats av bristande tillgänglighet och långa köer. Men de ökade inslagen av valfrihet för patienten och ett bredare utbud av vårdaktörer har ändrat på detta. I dag är alla utvärderingar som så här långt har gjorts, överens om att Vårdvalen i landstingen har bidragit till att vården generellt sett blivit mer tillgänglig. Valfriheten har varit bra för vårdföretagen och den har varit bra för patienterna.

Om inte de problem som tidigare dominerade svensk sjukvård ska komma tillbaka är det viktigt att stå fast vid den politik som faktiskt har förbättrat situationen för svensk sjukvård. Jag är övertygad om att de socialdemokratiska väljarna inte heller vill ha tillbaka en politik som resulterade i långa väntetider och dålig tillgänglighet.

Valfriheten att välja vårdaktör är för patienten en omistlig frihet. Etableringen av många nya vårdaktörer har lett till att patienterna har något att välja mellan. De privata vårdaktörerna konkurrerar om kvaliteten med de offentliga. Det är en konkurrens som leder till högre effektivitet och bättre kvalitet.

Därmed inte sagt att det fortfarande finns problem i svensk sjukvård - för det gör det. Fortfarande är mycket av vården ojämlik. Trots nya etableringar i socioekonomiskt utsatta områden räcker det inte. Trots att vårdvalen, etableringsfriheten och valfriheten har lett till fler nya vårdgivare i flera områden där det tidigare saknades vårdaktörer måste vi göra mer och bättre.

Landstingens ersättningssystem och utformningen av uppdragen till de privata aktörerna kan utformas på sätt som uppmuntrar till fler etableringar i lands- och glesbygd. Det är politikernas ansvar att utforma ersättningssystemen och uppdragens bredd på ett sådant sätt.

Härvidlag är den privata vården en tillgång för att uppnå målsättningen om en jämlik hälso- och sjukvård.

Socialdemokraterna är fortfarande Sveriges största parti. Därför är det viktigt att de står fast vid sina tidigare kongressbeslut; beslut som garanterar att det även i framtiden finns förutsättningar för att fördjupa valfriheten och kvaliteten i svensk sjukvård. Goda villkor för de privata vårdaktörernas verksamhet är inte den enda förutsättningen för detta - men det är en viktig förutsättning. 

Ulf Öfverberg, näringspolitisk expert Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Newsmill.se