Låt inte myter styra välfärdspolitiken

Den debatt som förs inför centrala beslut om vår välfärd bygger inte alltid på saklig grund. Det är rent av så att ett antal myter dominerar i argumentationen, och det vore förödande om de påverkade de viktiga besluten om välfärdens utveckling. Vårdföretagarna gör därför ett försök att ta död på tre av myterna.

Vilka villkor ska gälla för välfärdsföretagen i framtiden? Frågan diskuteras på flera håll. LO-kongressen vill ha vinststopp och utreder som bäst hur det ska gå till i verkligheten. Socialdemokrater na processar frågan om vinsthanteringen internt inför partikongressen nästa år. Alliansregeringen ska utreda vilka krav som ska ställas på företagare och företagens ägare.

Den debatt som förs inför dessa för vår väl-färd mycket centrala beslut bygger inte alltid på saklig grund. Det är rent av så att ett antal myter dominerar i argumentationen, och det vore förödande om de påverkade de viktiga besluten om välfärdens utveckling.

Jag gör därför ett försök att ta död på tre av myterna.

MYT 1: När privata företag tar över drift av vård och omsorg försvinner jobb. Så kan det nog se ut i det en-skilda fallet. Om ett privat företag kan bedriva verksamheten med scheman som är bättre anpassade till behoven och med mindre sjukfrånvaro behövs inte alltid samma personalstyrka som tidigare.

Men faktum är att antalet jobb i välfärdssektorn ökar samtidigt som alternativen blir fler. Enligt Statistiska Centralbyråns nyligen släppta statistik har antalet sysselsatta inom vård, skola och omsorg ökat kraftigt 2010. Det var 17000 fler i jobb inom de privata företagen jämfört med 2009, samtidigt som ökningen hos offentliga arbetsgivare var 12000.

MYT 2: Välfärdsföretagens ägare skär guld med täljkniv. I förstone kan man få det intrycket av SCB:s siffror. Avkastningen på totalt eget kapital är dubbelt så stor i välfärdsföretagen som hos näringslivet totalt, säger SCB. Men denna avkastning är i till exempel vård- eller omsorgsföretag inte samma sak som vinst och vinstutdelning, som många debattörer tycks tro.

Tittar man istället på vård- och omsorgsföretagens årsredovisningar ser man att vinsten och vinstutdelningen är lägre än genomsnittet. Det sammanlagda resultatet efter skatt var 4,6 miljarder kronor. Av de pengarna återinvesterades två tredjedelar. En tredjedel, 1,9 procent av nettoomsättningen, delades ut till ägarna. En relativt låg utdelning är nog de flesta bedömare eniga om, och långt ifrån de gigantiska summor som mångfaldens kritiker har påstått delas ut.

MYT 3: Det blev ingen mångfald - några få jätteföretag dominerar. Visst finns det stora vårdföretag. Men det är faktiskt de små som dominerar. Det finns 10700 företag i vårdoch omsorgsbranschen. Av dem har 10550 färre än 100 anställda. Och flera av de mindre företagen växer. Dagens Industri, som i sin gasellundersökning kartlägger de snabbast växande företagen, noterade nyligen att vårdbranschen nu har fler snabbväxare än tillverkningsindustrin.

Men just när det gäller de mindre företagens möjligheter är faktiskt de villkor som politikerna lägger fram helt avgörande. Ersättningsnivåer som medger långsiktighet, fri etablering och möjligheten för kunder och patienter att välja själva är nödvändiga beståndsdelar i denna politik.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Filipstads tidning