Hinder för välfärdsföretag skulle hindra kvaliteten
När missförhållanden uppdagas inom äldreomsorgen är det lätt att gripas av panik och försöka hitta ett snabbt sätt att få kontroll på situationen. De senaste avslöjandena har handlat om privata företag och somliga drar därför slutsatsen att det vore bättre att kasta ut alla privata företag och återta omsorgen i kommunal regi. Men det skulle hindra kvalitetsutvecklingen.
De senaste decennierna har kommuner och landsting allt mer insett att det går att få ut mer för skattepengarna om man låter privata företag verka också på den offentliga marknaden. Genom att upphandla tjänster och produkter i konkurrens får man en bättre effektivitet än om samma verksamhet ska bedrivas i egen regi. Men för att det ska fungera gäller det att den som upphandlar vet vilka krav som ska ställas och kan bedöma kvaliteten på det som företagen levererar. Det blir ännu viktigare när brukarna – de som ska få nytta av tjänsten som kommunen betalar för – är äldre, svaga och sjuka som inte alltid själva har så stor möjlighet att framföra synpunkter och klagomål.
Brister i upphandling och kvalitetskontroll är en viktig del av förklaringen till att vissa vård- och omsorgsboenden har misslyckats med att ge de boende vad de behöver. Genom att inte kräva rätt saker, eller inte kontrollera att man verkligen får det man har betalat för, har kommunen låtit verksamheter fortsätta, trots allvarliga problem. Självklart har också företagen, som inte lyckats säkra kvaliteten, ett ansvar. Det ansvaret delas av alla som har haft möjlighet att ingripa, från den enskilda undersköterskan och arbetsledaren till verksamhetschefen och ända upp till den högsta ledningen.
Men att ett företag misslyckas betyder inte att alla företag är dåliga. Ett stort företag kan vara välfungerande generellt sett, men ha vissa enheter som lyckas sämre. Många anhöriga hos olika privata vårdgivare vittnar nu också om att deras gamla föräldrar faktiskt får en god omsorg och uppskattar sina boenden. Stockholms stad – där de senaste problemen uppdagats – gjorde förra året en brukarundersökning, där 78 procent av de boende sade att de var nöjda, och 90 procent kände sig trygga. Om man jämförde resultaten för kommunala och privat drivna boenden var de äldre mer nöjda på de privata hemmen. De medicinskt ansvariga sjuksköterskornas riksförening (MAS) har också nyligen påpekat att privat drivna vård- och omsorgsboenden inte är sämre än kommunernas.
Den generella synen på gamla människor som behöver vård och omsorg har förändrats mycket de senaste åren, från en ganska omänsklig attityd, där man talade om "vårdpaket" på långvården, där du inte ens fick ett eget rum, till dagens inställning, att alla – också äldre – är individer som ska bemötas med respekt och kunna få ett glas vin till middagen om de vill. Vi ställer allt högre krav på kvalitet och etik, och det är givetvis helt rätt.
Drivande bakom utvecklingen är ofta privata företag, som kommer med nya idéer och tankar kring hur man ska ordna äldreomsorgen. Sakta men säkert ser vi en ökad variation bland äldreboenden. På vissa ställen kan man ta med sig sitt husdjur, på andra garanteras personer som kommer från ett visst land att få kommunicera på sitt modersmål och äta den mat de är vana vid. Genom en mångfald av olika utförare som utifrån sitt engagemang och sina olika filosofier ökar möjligheten för var och en att hitta ett boende de kan trivas med och behöver. Mångfalden innebär också att utförare kan lära av varandra – och att vårdanställda får fler arbetsgivare att välja mellan.
Varje fall av vanvård är djupt tragiskt. Men det vore än mer tragiskt om debatten om vanvården ledde till hinder för företagande inom vård och omsorg. Det skulle hindra den kvalitetsutveckling som är så nödvändig.
Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna
Artikeln tidigare publicerad på Newsmill