Den gamla förhandlingsmodellen är hopplöst gammalmodig, skriver Ari Kirvesniemi, Vårdföretagarna.
Att medvetet missförstå den man talar med är ingen bra grund för en dialog. Men det är faktiskt det intrycket som man får av artikeln av Gullbritt Adolfsson, avdelningsordförande Kommunal i Skåne län (HD 28 november).
Att sjuksköterskorna och sekreterarna som har sifferlösa avtal har haft en bättre löneutveckling är inte, som Gullbritt Adolfsson påstår, verklighetsfrämmande och i avsaknad av relevans. Det grundar sig på lönestatistik. Det är rena fakta. Lokal lönebildning med sifferlösa avtal handlar inte heller om att arbetsgivarna ska betala ut mer än vad som avgörs i ett centalt avtal, det hör man ju på själva namnet. Vid lokal lönebildning avgörs löneökningarna på den enskilda arbetsplatsen.
Vid central lönebildning avgörs lönerna i slutna förhandlingsrum i Stockholm, långt över huvudet på dem som lönen gäller. Det behöver kanske inte sägas att Vårdföretagarna inom Almega tycker att den senare modellen är hopplöst gammalmodig, särskilt om man vill lyfta fram varje medarbetare. Handen är fortfarande utsträckt.
Ari Kirvesniemi, förbundsdirektör på Vårdföretagarna
Artikeln tidigare publicerad i Helsingborgs Dagblad