För välfärdens skull måste Reepalu-utredningen läggas ner
Det är med sorg jag läser Ilmar Reepalus försvar för den så kallade Välfärdsutredningens uppdrag (DN Debatt 18/3). Inte bara för att han bygger sina slutsatser på lösa antaganden, tyckanden och opinionsvindar. Sådant som statliga utredningar normalt aldrig ägnar sig åt. Inte bara för att han använder sin plattform som utredare och myndighet för opinionsbildning. Utan mest för hur hans agerande direkt slår mot de tusentals seriösa och ambitiösa vårdgivare som varje dag bidrar till en bättre välfärd och vardag för tiotusentals patienter, brukare och assistansberättigade.
Ilmar Reepalu påpekar att entreprenörer i välfärden sällan har som mål med sitt företagande att maximera vinsten. Det är riktigt. Men han tycks inte förstå att möjligheten för de flesta att starta ett vårdföretag är just att det går att betala tillbaka till dem som investerar i eller lånar ut till företaget. Beskärs eller stoppas den möjligheten blir det bara den som är riktigt, riktigt rik som kan bli vårdföretagare. Det blir omöjligt att öppna en mödravårdsmottagning för den med en normal barnmorskelön. Därmed är det småföretagandet i vården som Reepalu skulle ta död på med sina begränsningsförslag.
Reepalu säger sig vilja ha ett system ”som ger utrymme för professionerna” och som är ”baserat på tillit”. Men hans ambition att begränsa vårdföretagandet leder i direkt motsatt riktning. Den sjuksköterska som har en idé om hur vården kan förbättras men som inte fått gehör hos sin offentliga arbetsgivare har idag möjlighet att starta eget om hon eller han uppfyller landstingets kvalitetskrav. Detta är ”tillit” och ”utrymme för professionen” i praktiken. Men sådana initiativ skulle hindras effektivt med Reepalus begränsningar.
Reepalu påpekar att oseriösa aktörer förstör välfärden. Där har han helt rätt. Det är just därför vi behöver en bra kontroll, en tillståndsprövning värd namnet och transparens när det gäller kvalitet, ägare, ekonomisk långsiktighet och anställningsvillkor. Vårdföretagarna ställer redan krav på transparens hos våra medlemmar och vi prövar företag som söker medlemskap utifrån våra etiska riktlinjer. Oseriösa släpps inte in. Låt oss utveckla dessa metoder gemensamt och använda för hela branschen, och där det är tillämpligt också för offentliga utförare.
Reepalu påpekar att kvaliteten i vården och omsorgen ofta uppstår i mötet mellan brukare och personal. Också här har han helt rätt. Och ser vi till de undersökningar som görs i kommuner och landsting hävdar sig privata alternativ utmärkt i jämförelse med de offentliga utförarna. Men Ilmar Reepalus slutsats blir inte att de privata alternativen därmed gör nytta. Han vill fortfarande begränsa dem, och vad jag förstår dessutom snåla in på sådana kvalitetsmätningar.
Reepalu blickar ut över våra nordiska grannländer. Han undviker att nämna att inget av dem begränsar vinstutdelning i vård och omsorg. Istället tittar till exempel Finland på vårt vårdvalssystem inför en stor sjukvårdsreform. Den tillgänglighet och patientmakt som vårdvalet och de privata alternativen medfört i Sverige imponerar med rätta.
Ilmar Reepalu hänvisar till en mätning från SOM-institutet som sa att 70 procent av svenska folket vill ha ett förbud mot vinstutdelning. Detta är den enda hänvisning till en faktakälla i artikeln. Och den råkar vara inaktuell. När SOM-institutet 2014 frågade allmänheten var 58 procent positiva till ett stopp för vinstutdelning. Inte heller stämmer det att det fanns en majoritet i alla partier för detta. I samtliga allianspartier var det en minoritet som tyckte så.
Samtidigt är detta ett tecken på en stark misstro mot privata alternativ, det ska erkännas. Allmänheten är rädd för att vinst leder till dålig kvalitet, en uppfattning som späs på ytterligare av Ilmar Reepalus debatterande. Men här måste svaret vara just bättre kontroll, kvalitetsmätning och kvalitetsredovisning. Av alla utförare.
För detta är inget jämfört med den misstro välfärden skulle drabbas av om människor upptäckte att bristerna i välfärden fanns kvar även när vårdens aktiebolag är borta. Och att det inte längre var möjligt att välja bort det bristfälliga alternativet. Det är dit Reepalus resonemang riskerar att föra oss.
Därför måste Reepalus utredning stoppas, för välfärdens bästa.
Håkan Tenelius, näringspolitisk chef i Vårdföretagarna