Etableringsfrihet - absolut krav för valfrihet

Inse att valfrihet för patienterna bygger på att företag kan etablera sig och konkurrera om deras förtroende, uppmanar Vårdföretagarnas Hans Dahlgren.

I slutet på oktober samlas Socialdemokraterna för partikongress. En stor fråga handlar om välfärden, om företagandet i vården och i skolan. Riktlinjerna inför kongressen väcker både hopp och oro.

Partistyrelsen är tydlig om valfrihet och vinst: valfrihet och vinst i välfärden ska få finnas. Det är ett positivt och hoppfullt besked för landets duktiga vårdföretagare. Ett per­spektiv som skiljer sig tydligt från den märkliga S-debatten som förs om vinst i Stockholm.

Mona Sahlin har här visat på viktigt ledarskap. Frågan är hur det ska accepteras av Vänsterpartiet. Vänsterpartiet definierar privata företag i välfärden som skadliga, vilket Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte riktigt tycks instämma i.

Socialdemokraternas förståelse för förutsättningen för valfrihet och mångfald – etableringsfrihet – brister på sina håll, vilket är problematiskt. I kongressmaterialet målas en gammal motsättning mellan välfärd och företagande upp. Man skriver till exempel att regeringen är för valfrihet för företagen, medan S är för valfrihet för patienterna.

Det är svårt att förstå vad som ligger bakom denna politiska retorik. En gissning är att socialdemokratin internt behöver distansera sig från regeringen och därför sätter företagen mot medborgarna.

I verkligheten finns ingen sådan motsättning mellan företagande och välfärd. Valfrihet för patienterna bygger på att företag kan etablera sig och konkurrera om patienternas förtroende.

När vem som helst som uppfyller grundläggande kvalitets­krav och har tillräcklig kompetens kan etablera sig och erbjuda vård skapas konkurrens och utvecklingskraft i svensk vård.

Patienterna får mer valfrihet och personalen får fler arbetsgivare. Flera undersökningar, däribland Jobbhälsobarometern och Svenskt Kvalitetsindex, visar att privat bedriven vård får bättre betyg av både anställda och patienter.

Jag vill bestämt hävda att valfrihet för patienterna inte kan bli verklighet utan etableringsfrihet. Om det finns politiska begränsningar för etableringen så minskar patienternas valfrihet, vilket aldrig kan vara önskvärt.

Tänk vad motsatsen till etableringsfrihet egentligen betyder: att hindra människor som vill bedriva vård att göra det som en följd av politiska hänsynstaganden.

Vård ska inte begränsas. Att hindra patienterna från att fritt välja vårdgivare kan inte vara rätt väg att gå. Det är rimligt att den som vill erbjuda vård ska få göra det.

Den ekonomiska risken i detta behöver inte landstinget ta. Det är fullt möjligt att uppnå kostnadskontroll genom att införa tak för kostnader. Den politiska uppgiften är att bestämma generella spelregler, inte att detaljstyra.

Systemet med stafettläkare visar att det inte är möjligt att politiskt planera tillgänglighet till sjukvården. För att undvika fler sådana misslyckanden behövs bättre drivkrafter i vården.

Vårdföretagarna hoppas att socialdemokratiska kongressen ser och ger partistyrelsen bakläxa om sin märkliga syn på etableringsfrihet.
 

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på ­Vårdföretagarna

Publicerad i Dagens samhälle 8 oktober 2009