En bättre äldreomsorg kräver investeringar

Katrin Östman

Äldreomsorgen behöver investera, till exempel i nya lokaler och ny utrustning. Det som nu händer är att aktörer som har tillgång till kapital är villiga att ta den risk det innebär att utveckla och anpassa verksamheterna i förväg.

Många debattörer utgår från att riskkapitalbolagens intresse för omsorgssektorn enbart bottnar i att de kan hämta hem vinster genom att slimma befintlig verksamhet. Som branschföreträdare menar jag att debatten om riskkapital bottnar i okunskap om vad som är möjligt att åstadkomma i äldreomsorgen. Med indignerat tonläge beskriver Svenska dagbladet hur riskkapitalbolag köper upp mindre familjeägda LSS-verksamheter och småföretag. Under våren har ett stort antal artiklar på liknande tema publicerats när det gäller äldreomsorg.

En kombination av investeringsbehov och svårigheter på lånemarknaden gör små företag i omsorgssektorn både sårbara för uppköp och intressanta för riskkapitalbolag.

Låt mig få illustrera med Socialstyrelsen nya riktlinjer för bemanning som beräknas träda i kraft 2014. Många mindre äldreomsorgsföretag äger själva sina lokaler, flertalet har dock lokaler som byggdes i början på 1990-talet eller tidigare. Sedan dess har omvårdnadsforskningen om demens inte bara fått ytterligare belägg och evidensbaserats, den har också börjat få genomslag i den nationella styrningen till exempel i form av riktlinjer. Många, framför allt små företag, behöver därför investera i nya lokaler för att kunna uppfylla nya krav.

Uppgradering till ett modernt demensboende med 70 platser kräver en likviditet på cirka 9–10 miljoner bara för att klara förskottshyran. För detta behöver företaget oftast ta ett lån som därefter ska betalas tillbaka med kommande vinst. Med de vinstmarginaler som äldreomsorgen har i dag räknar de flesta företag med en investeringshorisont på 15 år. I en bransch där de flesta startar sina företag först i mogen ålder säger det sig självt att många entreprenörer inser att de inte kommer hinna betala tillbaka lånen innan de själva pensionerar sig.

Att avstå från att omstrukturera äldreomsorgen för att små företag och kommuner saknar tillgång till nödvändig finansiering är förstås inte ett alternativ. Äldreomsorgen behöver investera för att kunna åstadkomma det forskningen har visat är möjligt. Det vi nu ser hända på marknaden är att aktörer som har tillgång till kapital är villiga att ta den risk det innebär att utveckla och anpassa verksamheterna i förväg. Med investeringar kan företag få försteg innan nya forskningsresultat har blivit bindande normering och innan äldre och deras anhöriga inser att kunskapsutvecklingen har gått kraftigt framåt de senaste 20 åren. När allmänheten inser att äldreomsorg faktiskt kan vara något bättre än vad vi vant oss vid kan dessa företag att ha en konkurrensfördel. Företagen har då ökat i värde utan att detta nödvändigtvis har inneburit att verksamheterna har slimmats.

Investeringar i äldreomsorg handlar emellertid inte bara om nybyggnation av lokaler. Det krävs också investeringar i form av uppstartskostnader eftersom lön och inventarier betalas i förskott medan intäkterna kommer minst en månad senare. Uppstart av ett äldreboende med 70 platser kräver därför att företaget kan betala ut löner, köpa möbler, sängar och andra nödvändiga inventarier. Initialt uppgår kostnaderna för detta till i runda slängar cirka 10 miljoner kronor. Det är pengar som företagaren måste betala i förväg redan innan beställaren har betalat ut de första ersättningarna.

Inom LOV i hemtjänsten uppstår också ett likviditetsproblem för de som vill göra en ”kallstart” om minst ett par miljoner för investering av datorer, dokumentationsprogram, bilar och initiala lönekostnader. Många entreprenörer löser detta genom att pantsätta till exempel sitt hem. Tvärtom vad många debattörer tror kräver även LOV tillgång till kapital. Enbart återinvestering är inte tillräckligt för de entreprenörer som också vill bidra till äldreomsorgen genom att förverkliga en idé.

Jag deltar gärna i en debatt om vinster och investeringar men jag önskar att den också kopplas till en diskussion om vad äldreomsorg är och kan vara. Äldreomsorgen förtjänar en bättre debatt om vinster och investeringsbehov.

Siv Nordqvist, ordförande i branschrådet Äldreomsorg inom Vårdföretagarna

Artikeln tidigae publicerad i SvD Brännpunkt