Assistansreformen duger inte - dags för omtag

Kommunerna har tappat kontrollen över kostnaderna för personlig assistans. Många LSS-anordnare kommer framöver få svårt att driva sin verksamhet, vilket påverkar de assistansberättigades livskvalitet. Därför är det hög tid för en parlamentarisk utredning att nu göra en grundlig genomlysning av hela assistansreformen, det skriver Fredric Käll, ordförande i Bransch Personlig assistans.

Inspektionen för Socialförsäkring (ISF) presenterade nyligen rapporten Kommunernas kostnader för assistansverksamhet. Från Vårdföretagarnas sida välkomnar vi alla initiativ till en översyn av assistansreformen kopplat till ersättningssystemet och vi delar ISF:s slutsats att landets kommuner inte har någon kontroll över sina kostnader för personlig assistans.

Vi har sedan länge påtalat brister i nuvarande ersättningssystem, brister som bland annat beror på att nuvarande ersättningsmodell är föråldrad och har en bristande verklighetsförankring. Dessvärre har de senaste åren präglats av diverse utredningar, rapporter och politiska beslut gällande personlig assistans som inte har förmått ta hänsyn till alla de beståndsdelar som gör ersättningssystemet så komplicerat kopplat till intentionen med reformen som helhet. ISF:s rapport är tyvärr ytterligare ett exempel på detta.

Till exempel; Vad innebär egentligen goda levnadsvillkor för personer med stora funktionsnedsättningar och vad får detta kosta samhället? Hur relevant är den gamla modellen att 87 procent av ersättningen ska täcka kostnader för de personliga assistenternas löner och 13 procent övriga kostnader? Vad kostar det att bedriva assistans med en kvalitet som lever upp till IVO: krav för tillstånd och tillsyn? Alla dessa frågor är viktiga att svara på för att ersättningen ska uppfattas vara legitim.

Tyvärr går inte ISF till botten med dessa frågor. Det finns dessutom ytterligare brister i ISF:s rapport som är olyckliga. Till exempel skriver myndigheten att en fjärdedel av kommunerna går med underskott på assistansen när sifferunderlaget i en bilaga visar att det snarare är tre fjärdedelar. Dessutom utelämnar ISF kostnader för administrativ personal, det vill säga de som ska leda och planera verksamheten, den kanske viktigaste faktorn för att garantera goda levnadsvillkor.

ISF:s rapport är ytterligare ett exempel i raden på dåligt underbyggda underlag som är tänkta att ligga till grund för ett nytt ersättningssystem för personlig assistans. Trots bristerna i den och i kommunernas underlag som ligger till grund för den landar myndigheten i den anmärkningsvärda slutsatsen att ”…De anordnare som har högst kostnader alltid utgör normen för ersättningen…”. Det finns inget stöd för detta starka påstående varken i denna eller någon annan rapport eller utredning. Detta är dessutom endast relevant om man jämför det med vad goda levnadsvillkor ska få kosta. Vilket inte görs i rapporten.

Från Vårdföretagarnas sida är vi djupt oroade över konsekvenserna av rapporten och andra bristfälliga underlag. Enligt SKL:s nyligen presenterade rapport Köp av verksamhet, Kommuner, Landsting och regioner 2006-2013 halverades tillväxttakten för privata anordnare av personlig assistans 2012 och dessa hade den lägsta rörelsemarginalen bland alla undersökta delbranscher inom vård och omsorg, 5,4 procent för 2012. Detta om något visar att förutsättningarna för att bedriva kvalitativ assistans nu är sämre än någonsin. Till detta kan läggas att uppräkningen av ersättningen för 2014, 2015 och kommande år inte ens är i paritet med löneutvecklingen för motsvarande period.

Många privata anordnare, särskilt de som i dag driver en verksamhet i enlighet med reformens intentioner, kommer att få svårt att fortsätta göra detta. Detta i sin tur påverkar de assistansberättigades livskvalitet. Därför är det hög tid för en parlamentarisk utredning att göra en grundlig genomlysning av ersättningssystemet kopplat till intentionerna med reformen.

Fredric Käll, ordförande i Bransch Personlig assistans.

Artikeln publicerades i Dagens Samhälle 12 december 2014