”S-politiker tror inte på vinstbegränsningen”

Ett tak för vinster i välfärden kan leda till att så många som åtta av tio välfärdsföretag läggs ned. Men beredskapen att ta över verksamheten är liten i kommunerna, visar en undersökning som Vårdföretagarna låtit Demoskop genomföra skriver Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Socialdemokraterna anpassar nu definitivt sin inställning till vinster i välfärden till den uppgörelse regeringen tvingades till av Vänsterpartiet hösten 2014. Vanliga vinstdrivande företag ska bort från välfärden. Reepalu-utredningens hårt kritiserade modell lever vidare. Så måste S-kongressens beslut i veckan tolkas. 

Men de socialdemokratiska politiker som har att verkställa välfärdspolitiken ute i kommunerna tror varken på motivet till vinsttaket eller att det kan bli verklighet. Det är slutsatsen av en undersökning som Demoskop genomfört på Vårdföretagarnas uppdrag bland drygt 4 000 kommunpolitiker över hela Sverige.

Åtta av tio välfärdsföretag går mot undergång ifall ett vinsttak enligt Reepalu-utredningen genomförs. Det visar revisionsföretaget PwC i en genomgång av 18 500 företag som skulle beröras av regleringen. För att inte välfärden ska kollapsa när till exempel vårdcentraler och hemtjänstföretag läggs ner måste kommuner och landsting omedelbart bygga upp motsvarande verksamhet. Annars leder vinsttaket till en total katastrof för tiotusentals brukare och patienter.

Annons

Annons

Men kommunerna har inte denna beredskap. De har knappt ens diskuterat behovet av beredskap.

Sju av tio kommunpolitiker känner över huvud taget inte till om behovet av beredskap att ta över verksamheten diskuterats i kommunen. Bara fem procent av politikerna uppger att frågan varit uppe i fullmäktige. Tolv procent av socialdemokraterna svarar att frågan diskuterats i partigruppen.

Ändå handlar det om en gigantisk omställning som skulle krävas. En fjärdedel av all hemtjänst och en femtedel av platserna i äldreboenden drivs av företag som hotas av vinsttaket. 57 procent av de HVB-hem som kommunerna anlitar drivs privat. Inom personlig assistans har 65 procent av de assistansberättigade valt en privat utförare. Omställningen om ett vinsttak införs skulle bli en organisatorisk och ekonomisk utmaning som svensk välfärd aldrig tidigare stått inför.

Jag kan se två tänkbara förklaringar till svaren undersökningen. Den första är förstås att kommunpolitikerna inte tror på dem som varnar för effekterna av ett vinsttak. Även om varningarna inte bara kommer från PwC, utan från en rad tunga remissinstanser och till och med från de experter utredningen anlitade.

Jag tror dock att det är att underskatta de pragmatiska och ansvarstagande politiker som dominerar i den lokala politiken. Den andra förklaringen är den troliga: att politikerna inte tror att förslaget blir verklighet. Då finns det förstås ingen anledning att förbereda ett övertagande.

Denna bild stärks av svaren på Reepalu-utredningen. Flera av de kommuner som var utpekade som remissinstanser tycks ta förslaget med en axelryckning. Av 27 kommuner hade 15 ingen åsikt om vinsttaket eller lät helt enkelt bli att svara.

Kommunpolitikerna tror inte heller på motivet till vinsttaket. Enligt den teori som Vänsterpartiet lanserat försvinner resurser från välfärden ifall lönsamma företag delar ut pengar av sin vinst till ägarna. Ett stopp för vinstutdelning skulle därmed ge mer välfärd.

Men detta antagande har litet stöd bland S-politikerna i kommunerna. Bara 21 procent tror att omfattningen av välfärdstjänster ökar om vinstdrivande företag tvingas bort på grund av vinstbegränsningar. Inte ens vänsterpartisterna tycks vara övertygade om att välfärdens resurser ökar med en vinstbegränsning. En knapp tredjedel tror att omfattningen av välfärdstjänster skulle öka.

Ett annat inslag i teorin om vinsternas förbannelse säger att vinstdrift går ut över kvaliteten. Men inte heller här instämmer majoriteten av kommunpolitikerna. Endast 41 procent av socialdemokraterna tror att kvaliteten ökar ifall de vinstdrivande alternativen försvinner vid en vinstreglering. 

Att kvaliteten skulle öka om en stor del av de privata alternativen återkommunaliseras har över huvud taget mycket litet stöd bland kommunpolitikerna. Uppdelat länsvis visar undersökningen att det bara är i Västmanland som de politiker som tror att kvaliteten ökar vid en vinstbegränsning är fler än de som tror att den sjunker.

Om Socialdemokraterna menar allvar med beslutet om vinstbegränsning måste givetvis Stefan Löfven ta sina kommunpolitiker i örat. De måste inte bara diskutera beredskapen, de måste ha en färdig plan för att snabbt ta över den sjukvård, äldreomsorg och ungdomsvård som företagen idag utför. Allt annat vore djupt oseriöst.

Om Socialdemokraterna inte menar allvar måste partiet förstås riva upp kongressbeslutet. Är vinstpolitiken bara tom retorik, som kommunpolitikerna varken tror på eller tänker verkställa, är det ju samma sak som att föra väljarna bakom ljuset.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle den 19 april 2017