Sedan vårdval införts inom primärvården arbetar landstingen alltmer med att utveckla vårdval inom specialistvården. Längst har Stockholms läns landsting kommit som också kan påvisa positiva resultat.

Vid årsskiftet tillsatte regeringen en nationell vårdvalssamordnare för att underlätta och påskynda införandet av specialistvårdval. Enligt samordnare Roger Molin vilar vårdvalet på tre ben. Det ska stärka patientens ställning genom att patienten själv får välja vårdgivare.

Den fria etableringen kommer att främja utveckling och effektivisering, vilket är nödvändigt för att klara välfärdens framtida finansiering. För det tredje handlar det om ökad transparens. Genom att kunna jämföra kvalitet i vid bemärkelse skapas det underlag som behövs för att patienten ska kunna välja vårdgivare.

Stockholms Läns Landsting är det landsting som kommit längst med vårdval inom ett 20-tal specialistområden. De privata vårdgivarna står för 30 procent av det totala sjukvårdsutbudet och när det gäller primärvården så mycket som 60 procent. Motsvarande siffror för landet är 10 respektive 20 procent. I en undersökning Vårdföretagarna har gjort framkommer det att en stor majoritet av företagarna i sjukvårdsbranschen upplever bristande konkurrensneutralitet. 75 procent upplever också att det finns en ovilja och misstänksamhet från landstingstjänstemännens sida.

– Det här tror vi beror på en ovana från landstingens sida att arbeta tillsammans med företag men också att enskilda tjänstemäns åsikter får spelrum. Ska det här fungera måste vi arbeta tillsammans, sade Peter Seger, ordförande för bransch Sjukvård inom Vårdföretagarna.
En framgångsfaktor i Stockholms läns landstings arbete är att ha branschråd för varje vårdvalsområde med representanter från såväl landstinget som privata vårdgivare. Det blir ett forum för dialog och för att gemensamt hitta modeller som fungerar för båda parter.

– För att nå framgång krävs tålamod och långsiktighet. Till skillnad från LOU som leder till kortsiktiga upphandlingar finns här förutsättningar för lång etablering och därigenom ett långsiktigt kvalitetsarbete, sade Roger Molin.

En annan framgångsfaktor är att använda ersättningsmodellerna som ett verktyg i styrningen mot en mer kvalitativ vård. Ett exempel är den så kallade vårdepisodsersättnigen som tagits fram inom området för knä- och höftprotesoperationer. Det innebär att den privata vårdgivaren får ett paketpris för hela vårdperioden.

– läkarbesök, operation och efterbesök. Till detta har en komplikationsgaranti kopplats vilket innebär att vårdgivaren själv får stå för kostnaden för en eventuell omoperation. Tanken är att det i ersättningsmodellen ska finnas inbyggda incitament för att arbeta med ökad kvalitet.

– Vårdgivarna har helt enkelt inte råd att göra fel vilket leder till att de privata vårdgivarna satsar extra mycket på att för- bättra sina processer. Vi ser att det leder till högre patienttillfredsställelse och mer vård per krona. sade Catharina Barkman, utvecklingschef i Stockholms läns landsting. Målet är att i högre utsträckning koppla ersättningen till resultat.

– Lite tillspetsat kan man säga att vi är den enda verksamheten som får mer betalt ju sämre jobb vi gör. Ju fler gånger vi får tillbaka vår patient, ju mer pengar får vi. Därför är det bra att koppla ersättning till resultat. sade Peter Seger.

Nästa steg för Stockholms läns landsting är att hitta modeller som möjliggör och uppmuntrar innovation och att fortsätta utveckla jämförbara kvalitetsmått.

– Jämförelser är viktiga för att det driver på kvalitet och transparens och är en del av verksamhetsutvecklingen. I framtiden hoppas vi också att fler patienter kommer att ta del av utvärderingar och jämförelser, sade Catharina Barkman.