Hoppa till innehåll
När valrörelsen går in i slutspurten är inte oväntat välfärden i fokus, även om klimat, migration och förstås regeringsfrågan står högt på dagordningen. Förslag och utspel som berör privata utförare på ett eller annat sätt saknas inte heller. Här är ett försök till summering.

Sjukvård

Sjukvården är en av de frågor som väljarna rankar högst inför valet. Det återspeglas i olika utspel från partierna i valrörelsen. Men ger de svar på sjukvårdens verkliga utmaningar?

Socialdemokraterna presenterade den 14 augusti förslag om att stoppa privatiseringar och vinstintressen i vården. De vill bland annat införa en lag som ska stoppa regioner och landsting från att upphandla akutsjukhus, riva upp lagstiftningen om vårdvalet i primärvården och ”stoppa gräddfiler i vården”, genom nya förbud gällande försäkringsvård.

Det är nedslående att S-förslagen handlar om att stoppa, ta bort, förbjuda. I ett läge där svensk sjukvård brottas med tillgänglighetsproblem och brist på kvalificerad vårdpersonal behövs istället förslag som tar sikte på att ta tillvara de privata vårdgivarna som partners i vården och inte motarbeta deras utvecklingskraft. Varför inte istället dra lärdom av erfarenheterna från Capio S:t Görans sjukhus, som enligt Dagens Medicins rankning, är Sveriges bästa sjukhus i sin kategori? Varför inte fundera över hur fler privat drivna vårdcentraler kan bidra till att stärka primärvården? Varför inte se försäkringsvården som ett välkommet komplement, som bidrar till lägre sjukfrånvaro och istället fokusera den politiska kraften på hur de långa köerna i landstingsvården kan kortas?

Just kortare köer i vården är ett av de områden som Alliansen den 21 augusti adresserar i sina förslag om sjukvården. Bland åtgärderna saknar vi dock ett ökat nyttjande av privata vårdgivares kapacitet, genom vårdval i den specialiserade vården och fler upphandlingar. Privata vårdgivare kan bidra mer än idag för att korta väntetiden för patienterna. Alliansen föreslår också bl a en primärvårdsreform och åtgärder för att stärka valfriheten och kvaliteten i vården. Det är välkommet att Alliansen vill skapa lika villkor i sjukvården oavsett regi. Men vad som behövs är en skärpning av konkurrensneutraliteten i LOV/vårdvalet, eftersom de landstingsdrivna vårdcentralerna år efter år går med stora underskott i många landsting. Alliansen vill sänka trösklarna för fler personalägda vårdcentraler. Klokt tänkt, eftersom trösklarna för att kunna starta en ny vårdcentral idag är höga. Men lås inte fast ägarformen genom nya detaljregleringar. Det behövs mångfald i sjukvården.

Äldreomsorg

I Alliansens nyligen presenterade ”reformagenda” saknas anmärkningsvärt nog ett avsnitt om äldreomsorg, ett område där det normalt finns en stor samsyn mellan de fyra partierna. De närmsta åtta åren behövs 700 nya boenden över landet enligt finansdepartementet. Det handlar om väldigt stora investeringar som kommunerna kommer ha svårt att lösa på egen hand sett till övriga utmaningar. Privata aktörers kompetens och erfarenhet borde uppmuntras från statligt håll. En ny regering behöver ta ett nationellt grepp för att få bukt med de regleringar som idag hindrar nybyggnation där moderna arbetssätt och ny teknik kan utnyttjas optimalt.

Socialdemokraterna presenterade den 17 augusti ett antal förslag som rör äldreomsorgen. Utgångspunkten tycks vara en Reepalu 2.0. Det S saknar stöd för i riksdagen, försöker partiet få genomfört utan att behöva passera riksdagen.

S föreslår fler utbildningsplatser till undersköterska och vill garantera den som läst vård- och omsorgsgymnasiet en fast anställning på heltid.

S föreslår att all privat äldreomsorg som inte erbjuder anställda kollektivavtalsliknande villkor, heltider och tillsvidareanställningar ska förbjudas genom att företagen nekas tillstånd att bedriva äldreomsorg. Något sådant förbud föreslås inte för kommunal omsorg, som helt saknar krav på att ansöka om tillstånd, vilket är anmärkningsvärt när vi vet att kommunal äldreomsorg är långt ifrån att kunna erbjuda alla sina anställda heltid eller fast jobb.

Ideologi verkar förblinda S från att adressera rätt utmaningar. Äldreomsorgen saknar medarbetare, och bristen ökar. Utbildningsplatserna är inte fyllda ens idag. Självklart spelar medarbetarnas villkor roll för yrkets attraktivitet. Men är det heltid och fast arbete som hägrar om man ändå måste springa lika fort som idag? Det handlar snarare om vilka villkor äldreomsorgen ges av kommunerna. De återkommande ekonomiska underskotten i den kommunala äldreomsorgen behöver adresseras, liksom de standardiserade tiderna för insatser hos de äldre. Det är inte, som civilministern påstått, företagen som tvingat fram minutscheman, utan kommunerna själva i sin biståndsbedömning. Kommunerna måste ge schyssta villkor för äldreomsorgen. Är S beredda att ta den diskussionen i kommuner där S styr?

Att dra undan benen för privata utförare löser inte äldreomsorgens problem, det ökar inte heller attraktiviteten till yrket med färre arbetsgivare att välja mellan. Istället behöver vi gemensamt adressera de verkligen utmaningarna. Hur ska äldreomsorgen attrahera nya medarbetare i konkurrens med andra branscher?  Det löses inte genom att privata företag försvinner ur äldreomsorgen.

Personlig assistans

I början av sommaren skrev de större tidningarna ofta om fruktansvärda människoöden, där personer vittnade om hur deras liv raserats när assistansen minskat eller helt dragits in. Frågan har dock inte blivit en av huvudfrågorna inför valet trots att den tidigare partiledaren Bengt Westerberg (dåvarande FP) och enskilda riksdagskandidater så som Bengt Eliasson (L) gjort kraftiga markeringar till stöd för LSS-reformen. Orsaken är troligtvis att varken S eller M har några uttalade satsningar i frågan utan ser assistansens totala kostnadsökningar som ett av de största problemen.

Vårdföretagarnas medlemmar vittnar om stora problem med ett delat huvudmannaskap för personlig assistans. Det kan vara helt avgörande var i landet man bor för vilka insatser som kommunen beviljar. Samma sak gäller storleken på ersättningen för utförd assistans som kan skilja stort mellan olika kommuner. Därför förordar Vårdföretagarna att staten bör ta över huvudansvaret för personlig assistans. Även de flesta partier är tämligen positiva till att statligt huvudmannaskap, men framför allt delas tankarna av V, L, C, KD och SD. Varken M eller S har tagit ställning i frågan utan hänvisar till pågående LSS-utredning.

Den så kallade schablonersättningen är helt avgörande för de privata men även kommunala utförarna. I dag går kommunerna back med cirka 1,5 miljarder kronor årligen och de privata assistansutförarna kämpar för sin överlevnad. Endast (KD) har budgeterat för att schablonersättningen ska räkas upp i nivå med den avtalsenliga löneökningen, men får medhåll från (SD) som anser att ersättningen åtminstone ska följa löne- och pensionsutvecklingen. De övriga partierna har inte gjort några uttalanden som kan tolkas till en höjning av ersättningen.

Individ- och familjeomsorg

Tankar kring individ- och familjeomsorgen lyser med sin frånvaro så här i valrörelsen slutskede, vilket dock inte ska tolkas som att de inte är viktiga. Snarare som att det fortfarande är så att de personer och deras anhöriga som berörs fortfarande är en grupp utan starka företrädare. Men goda villkor för den privat drivna familjeomsorgen är förstås lika angelägna som för annan vård- och omsorg.

Socialdemokraterna har som sagt presenterat förslag om hur ”vinstjakten” ska stoppas i sjukvård och äldreomsorg. Och även om de inte berörs specifikt, så skulle exempelvis ett vinstförbud slå mycket hårt mot många HVB-hem i landet. 82 procent av alla HVB-hem som inte riktar sig mot ensamkommande drivs i privat regi. Dessa Hem för vård och boende ger stöd och hjälp till samhällets mest utsatta barn och unga. Privata HVB-hem kombinerar ofta få platser med avtal med ett stort antal kommuner. De kan därför bedriva en högt specialiserad verksamhet med en individanpassad och högkvalitativ behandling som inte ens de största kommunerna klarar av att erbjuda.

Detta är verksamheter som riskerar att försvinna vid ett stopp för vinster i välfärden. Många av företagen som driver dessa HVB-hem är små och behöver de marginaler vinsten ger för att klara av också sämre år.