Härskartekniken på Aftonbladet
Det finns en rad frågor som är relevanta att diskutera när vi diskuterar privata utförare inom välfärden, eller vinst i välfärden. Frågor som kan vara intressanta är hur forskningsläget ser ut eller vilka de faktiska konsekvenserna av en vinstbegränsning skulle bli. Somliga debattörer fokuserar hellre på att Reepaluutredningens förslag väcker upprördhet. Aftonbladets ledarsida tycks särskilt intresserad av detta.
Senaste exemplet är ledarskribenten Ingvar Perssons text ”Arga direktörer med usla argument” (22 augusti) där han bland annat skriver att ”Direktörerna på Storgatan är så arga att de glömmer bort vilka de måste övertyga.”
Texten följer ett förutbestämt mönster. Sakargument lämnas oftast obesvarade. Istället görs en fri tolkning av vem meningsmotståndaren är och dennes sinnesstämning.
Ett annat exempel är Eva Franchells ledartext ”Välfärdsdirektörer ångar av vrede” (30 december): ”Vi kan nog vänta oss fler desperata utspel framöver” skriver Franchell. ”Svenskt näringslivs lobbyister går på högvarv.” Eva Franchell skriver vidare att ”Som rättshaverister går de [Caroline af Ugglas och Anders Morin, Svenskt Näringsliv, min anm.] igenom Ilmar Reepalus förslag siffra för siffra.” Den artikel Eva Franchell syftar på är debattartikeln ”Reepalus förslag innebär totalt vinstförbud i välfärden”, publicerad på DN Debatt 29 december.
Artikeln på DN Debatt är en kort redogörelse för den rapport som författades av redovisningsbolaget PwC, på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Precis som rapporten innehåller artikeln beräkningar av konsekvenserna för företagen om Reepaluutredningens vinstbegränsning infördes. PwC:s och artikelförfattarnas beräkningar baseras helt och hållet på den modell utredningen presenterat och utgår ifrån samtliga berörda företags aktuella redovisning (och visar att åtta av tio välfärdsföretag skulle sakna förutsättningar för långsiktig överlevnad).
Det är denna grundliga analys som Eva Franchell liknar vid rättshaverism.
Metoden som Eva Franchell och Ingvar Persson använder sig av är inget annat än en form av härskarteknik. Syftet är att diskreditera budskapet hos avsändaren genom att utmåla det som en känsloyttring i affekt. ”Lyssna inte på de där känslomässiga våpen!” eller ”Hen är hysterisk!”.
På samma sätt försöker debattörerna göra gällande att det enbart är ”direktörer” som skulle bli ”upprörda”. Som om konsekvenserna av Reepaluutredningens förslag är att betrakta som randfenomen, något som bara drabbar en liten priviligierad skara, inte vanligt folk. Men sanningen är att det berör oss alla. Tiotusentals äldre som får sin omsorg av en privat utförare, över hundratusen medarbetare i de privata verksamheterna och tusentals personer med funktionsnedsättning vars assistans är i fara. I förlängningen hela Sveriges befolkning som drabbas av en välfärd utan konkurrens och valfrihet.
Vi som kämpar för att bevara valfriheten är inte hysteriska. Vi sliter inte vårt hår som matadoren i ”Tjuren Ferdinand”. Vi arbetar systematiskt med att berätta om de konsekvenser Reepaluutredningens förslag kommer få för välfärden. Vi ber inte om att bli stångade. Men i en så viktig debatt som den om välfärdens framtid ber vi om att våra argument blir sakligt bemötta.