Hoppa till innehåll

Felaktiga påståenden blir inte mer rätt ju fler gånger de upprepas. Ändå är det vad Ulla Andersson och Karin Rågsjö försöker sig på i sin artikel (2/7). Men den ojämlikt fördelade hälsan i Sverige beror knappast på vårdvalet och förekomsten av privata vårdgivare i sjukvården.

Den rapport av Riksrevisionen som Andersson och Rågsjö hänvisar till om vårdvalet kritiserades av forskare för ett selektivt urval av resultat. Vårdanalys har senare visat att vårdvalet inte har påverkat jämlikheten i primärvården negativt. Det kan knappast ha gått Vänsterpartiets företrädare förbi. Patienter med låg utbildning och låg inkomst använder primärvården mer, både före och efter vårdvalets införande. Allvarligt sjuka patienter har gjort fler läkarbesök, i absoluta tal. I två av de tre granskade landstingen har patienterna med allvarlig sjukdom också ökat sitt vårdnyttjande mer relativt sett än andra.

Tack vare vårdvalet har tillgängligheten i primärvården ökat. Sedan vårdvalet infördes har 450 000 fler svenskar, enligt Konkurrensverket, fått en vårdcentral inom fem minuters körtid med bil. Fyra av fem patienter har numera minst två vårdcentraler i närheten att välja mellan. Det finns privat drivna vårdcentraler, inte bara i välsituerade bostadsområden som Andersson och Rågsjö ger sken av, utan också i många av storstädernas förorter, som Bergsjön i Göteborg, Rosengård i Malmö och Tensta i Stockholm. Flera har startat i områden där landstingen tidigare lagt ner verksamhet. Men sådana fakta måste förstås den bortse ifrån som vill hålla liv i nidbilden av privat driven sjukvård.

Privata vårdgivare jobbar sida vid sida med den offentliga sjukvården på landstingens och regionernas uppdrag. Samma krav ställs på alla vårdgivare, oavsett om de driver verksamheten i privat eller offentlig regi. De privata vårdgivarna är inget hot mot välfärden, utan viktiga partners för att sjukvården i Sverige ska fungera.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef
Karin Liljeblad, näringspolitisk expert
Vårdföretagarna