Hoppa till innehåll

De långa handläggningstiderna hos IVO måste kortas. Dagens situation innebär ett hinder för privata aktörer att ta sig in på HVB-marknaden. Detta och en rad andra åtgärder föreslås av Konkurrensverket i en rapport om HVB-marknaden.

De långa handläggningstiderna hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har blivit ett inträdeshinder för privata utförare på HVB-marknaden och är en konkurrensnackdel gentemot kommunala utförare. Det menar Konkurrensverket i rapporten Marknaden för hem för vård eller boende för ensamkommande och andra barn och unga (14/6 2017).

Mot bakgrund av hur flyktingsituationen såg ut 2015, då 35 000 barn och unga sökte asyl i Sverige, fick Konkurrensverket uppdrag av regeringen att kartlägga marknaden för hem för vård och boende (HVB) för barn och unga samt marknaden för konsultstöd till familjehem. Många av de barn och unga som sökte asyl under hösten 2015 kom ju att placeras i familjehem och HVB. Men rapporten som sådan tar ändå, i enlighet med regeringsuppdraget, ett helhetsgrepp på HVB- och familjehemsmarknaden – och mycket av det som slås fast av Konkurrensverket bekräftar vad Vårdföretagarna sedan länge har konstaterat.

Konkurrensverket är till exempel tydliga i sin kritik av IVO: de långa handläggningstiderna är ett inträdeshinder och en konkurrensnackdel för privata utförare. I rapporten konstateras att ”därför måste IVO:s handläggningstider förkortas …”. Vårdföretagarna driver kravet att en fast tidsgräns om tre månader ska gälla för tillståndsärenden hos IVO. Det är dock viktigt att komma ihåg att de långa handläggningstiderna inte är det enda som bidrar till att privat och offentlig verksamhet inte konkurrerar på lika villkor inom denna sektor. Det är fortfarande så att verksamheter som drivs i egen regi är befriade från kravet på tillstånd – för kommuner räcker det med en anmälan till IVO.

Vårdföretagarna är positiva till tillståndsplikt i socialtjänstverksamheter, men då ska den omfatta alla verksamheter, också de som drivs i kommunal regi. Vi har länge drivit frågan om en generell tillståndsplikt. Kortare handläggningstider hos IVO är bra och viktigt, men räcker inte för att skapa lika villkor för privata och offentliga utförare.

I Konkurrensverkets rapport föreslås också att Lagen om valfrihet (LOV) bör justeras så att det tydligt framgår att det är möjligt att upphandla HVB enligt just LOV. Som lagen är utformad i dag råder viss oklarhet om det är möjligt att upphandla LOV med den. Det framgår av förarbeten att intentionen aldrig har varit att utesluta möjligheten att upphandla HVB med LOV, men formuleringarna har varit svårtolkade. Som en konsekvens av detta har bara en kommun, Gävle, valt att tillämpa LOV i dessa upphandlingar, trots att detta är något som efterfrågas av både beställare och utförare. LOV skulle öka flexibiliteten inom området och underlätta anpassningar av verksamheten vid en snabbt förändrad efterfrågan. Rent tekniskt skulle ett förtydligande gå till så att undantaget för CPV-koden 85311300-5 Barn- och ungdomsomsorg tas bort ur den nuvarande lagstiftningen om valfrihetssystem.

Rapporten innehåller ytterligare ett antal förslag om hur marknads- och konkurrensförhållandena för HVB och stödboenden skulle kunna förbättras, och som det finns skäl att återvända till – alla förslag är heller inte lika självklara, eller ens önskvärda. Däremot är lika viktigt som välkommet att Konkurrensverket är så tydliga med att privata aktörer inte har samma villkor som offentliga verksamheter, och att detta måste förändras.

Hela rapporten finns att läsa här.