Hoppa till innehåll

Vårdvalet inom hudsjukvården i Stockholms läns landsting kritiseras av ett antal professorer i SvD.  Men de bortser från vårdvalets styrkor. Vårdgivarna inom vårdval hud verkar på landstingets uppdrag. Vi anser att landstinget och vårdgivarna gemensamt ska följa och ta ansvar för vårdvalens utveckling. Utvecklingspotentialen är stor. Patientens rätt till vård av hög kvalitet och tillgänglighet måste sättas främst.

Ett antal professorer inom området hudsjukdomar är i Svenska Dagbladet (15/5-17) kritiska till Stockholms läns landstings vårdval inom hudsjukvården. De menar att ersättningssystemet inom vårdval hud skulle missgynna patienter med svårare hudsjukdomar och komplexa problem. Patientens rätt till vård av hög kvalitet och god tillgänglighet ska sättas i främsta rummet. Om professorernas farhågor stämmer eller inte bör landstinget som huvudman svara på. Men värt att beakta är att vårdgivarna inom vårdval hud, precis som andra vårdgivare, arbetar på landstingets uppdrag. Från Vårdföretagarnas sida betonar vi vikten av kontinuerlig uppföljning av vårdval hud och alla de andra vårdvalen, i samverkan mellan landstinget och vårdgivare. Utvecklas vårdvalet i enlighet med landstingets syften och mål? Styr vårdvalets modell och ersättningsnivåer rätt? Om det visar sig att de inte gör det bör landstinget justera uppdrag och/eller ersättningar, efter samråd med professionen och vårdgivare. En av styrkorna i vårdvalsmodellen är just att villkoren är mer flexibla än vid traditionella LOU-upphandlingar, eller i avtalen för läkare på den nationella taxan. Utvecklingspotentialen i att gemensamt följa och ta ansvar för vårdvalens utveckling är stor. De privata vårdgivarna är och vill vara landstingens partners i utvecklingen av sjukvården.

Professorerna skriver att ett krympande patientunderlag och personalflykt från universitetssjukvården innebär svårigheter att utbilda vårdpersonal. Vi håller med professorerna om att när vård flyttas ut i öppnare vårdformer måste det finnas med ett helhetstänk som inkluderar utbildningsuppdrag och möjlighet till forskning. Det gäller att hitta bra modeller för hur privata vårdgivare utanför akutsjukhusen kan medverka till exempel i ST-utbildningen för läkare. Det skulle kunna ske genom att skapa tilläggsuppdrag för ST sidotjänstgöring inom varje enskilt vårdvalsuppdrag. Vårdval hud bör, liksom andra vårdval, innehålla utbildningsuppdrag för vårdens professioner.