Jag läser till och från debattinlägg som försöker spela ned andelen kvinnor som äger och driver vård- och omsorgsföretag. Insikten om att det är svårt att kalla sig feminist och samtidigt vilja begränsa en bransch där kvinnor utgör en lejonpart av företagsamma är svår.
Elisabeth Lindbergs ledare (8/3) är en av dessa texter. Den gör gällande att vårdbranschen i själva verket domineras av riskkapitalister som, enligt stiftelsen Albright, i hög grad är män.
Tittar vi på hela sjukvården stämmer det att stora företag har en stor andel av den privat drivna vården. Förklaringen är dock inte att storföretag slår ut de små. Det handlar om sjukhusen. Företag som Capio och Aleris, som båda har fått förtroende att driva stora sjukhus, måste vara stora. Små företag kan inte driva akutsjukhus.
Till saken hör att varken Capio eller Aleris torde se sig som företag kontrollerade av riskkapitalister. Capios ägare finns till stor del på börsen (där vi alla är representerade via våra pensionsfonder), och Aleris ägare beskriver sin investering som mycket långsiktig.
Om vi istället pratar om landets vårdcentraler, som Elisabeth Lindeberg tar avstamp i, ser bilden annorlunda ut. År 2014 fanns det 223 privata vårdgivare i primärvården. Av dessa drev 182 en enda vårdcentral. I primärvården dominerar därmed de små, ägarledda företagen.
I samband med Internationella kvinnodagen 8:e mars skrev en rad företagare i Corren om vinstbegränsningens effekter på deras verksamheter. Det de bland annat reagerar på är att Ilmar Reepalu hävdar att ett eventuellt vinsttak inte skulle påverka jämställdheten och kvinnors företagande. Ett osynliggörande och en vanlig härskarteknik, skriver de.
Faktum är att Elisabeth Lindberg utelämnar en stor del av välfärden i sin text, nämligen äldreomsorgen. Ett område där 79 procent av företagsledarna är kvinnor vilket är mer än dubbelt så mycket som andelen i näringslivet i övrigt.
Slutligen, det stämmer att undersköterskor inte får bättre villkor bara för att ”riskkapitalisten heter Kristina”.
Men skulle företaget vara medlem i Vårdföretagarna har undersköterskan troligtvis högre lön, är mindre sjuk och känner sig mer motiverade i sitt arbete än den offentliganställda kollegan.
Den här texten har skickats in till Politism som replik på ledartexten 8/3. Redaktionen valde dock att inte publicera den.