Hoppa till innehåll

Igår skrev Ardalan Shekarabi i Dagens Industri om globala utmaningar som världen står inför. Flyktingströmmar, kriser, naturkatastrofer och klimateffekter är några av de utmaningar ministern räknar upp. För att lösa de här utmaningarna krävs det privata företag – skriver Ardalan Shekarabi.

Det är inget konstigt med detta. Om det inte var för att Ardalan Shekarabi pratar om företag på ett helt annat sätt när de verkar på hemmaplan.

En liten brasklapp är nedstucken i texten för att blidka de som annars litar till Shekarabis hårda hållning gentemot företag; ”Jag har ibland fått frågan om det är rimligt att svenska företag ska tjäna pengar på andras olycka.” Som läsare ska vi få intrycket av att ministern har funderat, våndats men ändå dragit slutsatsen att företagens bidrag är större än deras ”kostnad”.

Men vi får aldrig svar på varför företag kan behövas för att bekämpa naturkatastrofer och flyktingströmmar – men inte bidra till vården och omsorgen i Sverige. Den skeptiska hållningen till företag verkar släppa så fort de bedriver sin verksamhet utanför Sveriges gränser.

Det är en hållning Ardalan Shekarabi delar med partikamraten och sjukvårdsministern Gabriel Wikström.

För snart ett år sedan intervjuades Wikström i Dagens Industris bilaga Healthcare. I intervjun slog ministern fast att intresset för svensk vårdexport var mycket stort och att Sverige hade stora möjligheter att öka vår export på området. Allt detta stämmer. Det stämmer också att svenska företag håller hög kvalitet och därför erbjuds möjlighet att exportera till andra länder.

Faksimil från Dagens Industri, Temanbilaga Healthcare 1 april 2016

Men då infinner sig frågan; om vården och omsorgen håller så god kvalitet när den exporteras, varför då stänga ned densamma när den utförs på hemmaplan?

Det finns en målande sagoberättelse som handlar om en höna som vill baka bröd. Hennes kamrater grisen och katten vill inte hjälpa till att så frön till vetet utan vill hellre bada i dammen och ligga i solen. De vill inte vara med när vetet ska skördas och inte heller när den flitiga hönan går till kvarnen för att mala vetet till mjöl. Men så slutligen när hönan har sått, skördat, malt, jäst och bakat en fin limpa sprider sig en ljuvlig doft av nybakat bröd. Då blir katten och grisen genast intresserade.

Fotografi från ”De gamla goda sagorna”. illustration Jack Kent, Bonnier Carlsen, 1996

Nu är varken Ardalan Shekarabi eller Gabriel Wikström några grisar, eller ens några katter. Men de uppvisar samma oförståelse inför arbetet och förädlingens process. Det är enkelt att visa upp en härlig, hembakad fullkornslimpa. Men det blir inte många limpor om det inte också finns de som sår, skördar, maler, jäser och bakar.

Just nu arbetar Ardalan Shekarabi, Gabriel Wikström och övriga regeringen för att upprätta ett vinstförbud för vård- och omsorgsföretag. Det kommer leda till nedstängning, eroderad valfrihet och konkurrens och det kommer göra att utvecklingen stannar av. Försök exportera de limporna – om ni kan.

Fotografi från ”De gamla goda sagorna”. illustration Jack Kent, Bonnier Carlsen, 1996