P3 Dokumentär sänder på söndag ”Caremaskandalen”. Programmet är en rekapitulering av publiciteten runt äldreboendet Koppargården, som 2011 stämplades som ”Dödens hus”, och de politiska följder mediedrevet fick.
Carema anklagades av både Dagens Nyheter och SVT:s Dokument inifrån för att driva vanvård med syftet att tjäna pengar till ägare i skatteparadis. Själva symbolen för denna girighet blev ”kissblöjan”. Carema påstods ha beordrat personalen att väga de äldres använda blöjor för att se om det fanns kapacitet kvar. I så fall skulle de sättas på igen. Caremadrevet lade en massiv grund till den debatt om vinster i välfärden som rasat in i våra dagar, och som resulterat i Reepalu-utredningens förslag till långtgående begränsningar för privata vårdföretag.
Jag har lyssnat till dokumentären, och kan rekommendera den. Jag har själv skrivit en bok om drevet, och noterar att jag och dokumentärredaktionen är hyggligt överens om bilden.
Till det mer intressanta i programmet är redogörelsen för redaktionens försök att få kommentarer från Dagens Nyheters journalister och chefer. Tidningen drog igång hela drevet, och var först med skrönan om ”kissblöjan”. Men inte ens nuvarande chefredaktören Peter Wolodarski vill ställa upp idag, trots att det var hans krönika ”Välfärdens vandaler förstör för alla” som i november 2011 satte definitiv press på både regeringen och branschen. Dagens Nyheter är en viktig granskare och opinionsbildare, och skulle bara stärka sitt anseende om tidningen bidrog till nyanseringen av denna historia och erkände fel och överdrifter.
Några inslag i dokumentären haltar. Reportern bakom SVT:s ”avslöjande”, Erik Palm, försvarar i programmet de enskilda vittnesmålen om vanvård som han publicerade. Men när det begav sig 2011 var det inte fallen i sig som var hans poäng, utan hans försök att leda i bevis att vinstdrift och ägarkrav var orsaken. Det hade varit intressant att höra hur Palms dåvarande resonemang står sig idag, när bilden av Carema och Koppargården är mer komplett.
Palm menar också att beviset för att hans redovisning av vanvårdsfallen var korrekt, är att ingen anmälan gjordes till Granskningsnämnden. Resonemanget påminner om Donald Trumps retoriska logik – att påståenden är sanna tills någon lyckats bevisa att de är osanna.
Annars hittar jag bara ett enda direkt fel i dokumentären: påståendet att Socialstyrelsens utredning om kvaliteten i äldreomsorgen inte gav något tydligt svar om eventuella skillnader mellan privat och offentlig drift. Det gjorde den. Och det är en skandal i sig att de enhetsundersökningar som sedan dess årligen redovisas av Socialstyrelsen inte uppmärksammas mer, eftersom kvalitetsgapet mellan offentligt och privat drivna äldreboenden tycks växa.