Arbetsgivare ska inte betala mer för sjukskrivningar – slopa förslaget om sjukskatt
I veckan gick remisstiden ut för regeringens förslag om att tvinga arbetsgivare att betala 25 procent av de anställdas sjukskrivning. Vårdföretagarna har lämnat sitt svar – vi säger nej. Förslaget innebär en rejält ökad kostnadsrisk för den som har anställda. Det äventyrar den så viktiga rekryteringen till vården och omsorgen. Och kanske allvarligare, dörren till arbetsmarknaden riskerar att stängas för den som har en svag arbetsmarknadsförankring.
Regeringen föreslår i sin departementsskrivelse ”Hälsoväxling för aktivare rehabilitering och omställning på arbetsplatserna” att arbetsgivaren ska betala 25 procent av medarbetarnas sjukskrivningar. Detta gäller alla sjukskrivningar som blir längre än 90 dagar, både heltids- och deltidssjukskrivningar. Eftersom regeringen nyligen tagit bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen innebär förslaget i praktiken att arbetsgivarens kostnadsansvar kan pågå hur länge som helst. Som plåster på såren föreslår regeringen att arbetsgivaravgifterna sänks med 0,16 procentenheter. Men det är en sänkning som inte alls står i paritet med den kostnad som arbetsgivarna inom vården och omsorgen riskerar när en medarbetare blir sjuk. Det rimmar dåligt att kalla detta förslag för en ”hälsoväxling”.
Svenskt Näringslivs remissvar och Almegas remissvar framför på ett tydligt sätt hur förslaget slår mot arbetsgivare och vilka negativa konsekvenser det får för arbetsmarknaden i stort. Vårdföretagarna har ställt sig bakom deras svar. I regeringens förslag beräknas vård- och omsorgssektorn betala den högsta sammanlagda sjukförsäkringsavgiften av alla sektorer. Det får naturligtvis stora konsekvenser för vården och omsorgen som Vårdföretagarna särskilt pekar på.
Vid varje enskild rekrytering av en medarbetare kommer arbetsgivaren tvingas ställa sig frågan om det framöver finns risk för lång sjukskrivning. Om det leder till att arbetsgivaren inte vågar rekrytera, pga de oförutsebara kostnaderna, hur går det då med den befintliga personalens hälsa? Redan idag beskrivs vården och omsorgen som stressiga arbetsplatser.
Vårdföretagarna får signaler om att mindre vård- och omsorgsföretag, som redan idag har en ansträngd ekonomisk situation, kan tvingas lägga ner sin verksamhet om kostnaderna ökar ytterligare. På sikt skulle det innebära ett minskat antal arbetsgivare inom vården och omsorgen totalt sett. Det stryper möjligheterna för de medarbetare som trivs med sitt yrkesval, men inte med sin arbetsgivare. Det lär inte påverka sjukskrivningarna i någon särskilt positiv riktning.
Regeringens olika politiska ambitioner går inte ihop. Att göra det dyrare att ha anställda rimmar inte med satsningar på validering av kunskap och olika snabbspår. Bland nyanlända finns många som har den kompetens som vården och omsorgen behöver. Samtidigt har många tragiska erfarenheter med sig som kan resultera i ohälsa med nedsatt arbetsförmåga. Även om behovet är stort finns det en risk att arbetsgivare inte kommer att våga anställa en nyanländ.
Förslaget äventyrar både integrationen och vården och omsorgens viktiga kompetensförsörjning.
De senaste årens ökade sjukskrivningar ska tas på allvar. Men att tro att ökade kostnader för arbetsgivare är lösningen för att få ner sjukfrånvaron är att sätta för stor tilltro till vad arbetsgivaren kan åstadkomma. Man blir inte bara sjuk av sitt jobb, livspusslet, stökiga hemförhållanden, osunt leverne och riskfyllda fritidsaktiviteter är andra exempel på sådant som i hög grad påverkar hur vi mår. Och över dem styr sällan arbetsgivaren.
Det går att arbeta aktivt med långtidssjukskrivningarna inom vården och omsorgen utan att öka arbetsgivarens kostnader med de risker det innebär. Läs till exempel här om hur Ruth Berglund, VD på Strukturrutan, gått från 22 till 2 procents sjukfrånvaro bland sin personal på äldreboenden i Östersund.
Planen är att regeringens förslag ska träda ikraft den 1 juni 2017. Vår förhoppning är att regeringen hörsammar de många kritiska röster som höjts mot förslaget och kastar det i papperskorgen innan dess. Istället bör regeringen föreslå åtgärder som underlättar arbetsgivarnas arbete med att förebygga ohälsa på arbetsplatsen och som underlättar snabbare återgång i arbete. Det handlar till exempel om förbättrade kontakter med sjukvården och Försäkringskassan, men också om individens eget ansvar för sin rehabilitering.
Det är viktigt att arbetslivet inte stängs för dem med svagare arbetsmarknadsförankring. Vården och omsorgen måste få fortsätta vara arbetsplatser som välkomnar den som kan behöva byta bana mitt i livet!
Läs Vårdföretagarnas remissvar här.