Hoppa till innehåll

Regeringens utredare Ilmar Reepalu, med uppdrag att lägga fram förslag som begränsar privata företag i välfärden, har börjat skissa på förslag. Till skillnad från andra statliga utredare gör han det i massmedierna. Idag är han intervjuad i Sydsvenskan. Jag har gett en kort kommentar i tidningen och till TT, men på temat ”Finn fem fel” kommer här en något längre.

  1. Reepalu föreslår att vinstutdelningen ska begränsas till 2-3 procent på eget insatt kapital. Det innebär att en liten vårdföretagare med ett aktiekapital på 50.000 – 100.000 kr kan dela ut 1000-3000 kr på ett år. Det finns ingen undersköterska som törs starta ett hemtjänstföretag på de premisserna. En småföretagare tvingas ofta avstå delar av sin lön tills hon ser att allt går ihop när året är slut, och tar sedan ut lönen som utdelning. Om den möjligheten i praktiken stängs för vårdföretagen blir det inga nya småföretag.
  2. En reglering av utdelningen stoppar möjligheten för främst de mindre företagen att växa (om inte företagaren personligen är väldigt rik och kan satsa egna pengar). Ska andra investerare vilja riskera pengar i företagen eller banker låna ut måste möjligheten vara den som gäller för andra aktiebolag. Annars blir det inga investeringar i vård och omsorg. Reepalus begränsning drabbar företagen, och förstås därmed de patienter och brukare som valt de privata utförarna.
  3. Reepalu vill se fler småföretag. Men som framgår ovan är det just småföretagen som stoppas av hans begränsningsidéer.
  4. Reepalu säger att han vill se fler ”SVB-bolag”, bolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, i välfärden. Men de praktiska erfarenheterna av SVB-bolag i vården förskräcker. Av de tre SVB-bolag som var verksamma förra året är ett försatt i konkurs, och ett blev föremål för polisingripande. (Det tredje är en välordnad stiftelse, medlem i Vårdföretagarna –ingen skugga över detta!). Se även denna rapport från KPMG om konsekvenserna av ombildning till SVB-bolag.
  5. Reepalu överger tanken på att reglering av bemanning skulle vara ett smart sätt att åstadkomma kvalitet. Där har han faktiskt helt rätt. Men vad spelar det för roll om vi slipper reglering av bemanning om företagen redan gått under?

Just när det gäller regleringen av bemanning noterar jag en intressant detalj i intervjun med Ilmar Reepalu. Han påstår att kraven på reglering kom upp efter ett avslöjande om bristande bemanning på ett demensboende i Piteå. Men hallå, Ilmar, detta demensboende var ju inte privat, utan drevs av kommunen!

Reepalu 2 3 procent