Hoppa till innehåll

Det är viktigt att gå igenom och analysera landets HVB-boenden och familjehem så att de håller en så hög kvalitet som möjligt. Men för att få en rättvisande bild går det inte att bara titta på mindre än vart tredje boende.

Barn, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér aviserade i förra veckan att hon givit Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att kartlägga och analysera HVB-boenden samt familje- och jourhem med konsulentstöd. Det är ett bra initiativ och viktigt uppdrag för att få full inblick i hur placering av ensamkommande barn fungerar och hur kvaliteten i arbetet bedrivs. Däremot har uppdraget fått ett mycket märkligt upplägg. I uppdraget står att ”Kartläggningen och analysen ska fokusera på enskild bedriven verksamhet och att jämförelser ska göras med verksamhet som bedrivs i kommunal regi”. Vidare står att ”Myndigheten ska beskriva och analysera utvecklingen i fråga om enskilt bedriven verksamhet både när det gäller HVB och konsultverksamheter”.

Slutsatsen är alltså att regeringen anser att den privat drivna omsorgen av de placerade barnen inte fungerar tillfredsställande och måste därför analyseras, medan de kommunala verksamheterna anses hålla högre kvalitet och får stå som måttstock.

I diskussionen är det viktigt att komma ihåg att kommunerna står för drygt 75 procent av de HVB-verksamheter som finns i landet. Det är även kommunerna som enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för placering av barnen och är deras skyldighet att göra korrekta bedömningar så att barnen placeras i rätt typ av boende. Sedan den 1 september 2015 har över 50 kommuner Lex Sarah-anmält sig själva till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för att socialtjänsten inte längre kan uppfylla lagens krav. Det visar att vi befinner oss i en mycket pressad situation där både barn och personal riskerar att fara illa.

Vi får inte blunda för att det finns oärliga företag som inte har barnets bästa som utgångspunkt. Dessa verksamheter får vi aldrig acceptera och måste på alla sätt bekämpas. Men att utgå ifrån att kommunen är bäst – känns oerhört bakåtsträvande.