Hoppa till innehåll

Susanne Nordling, Bengt Annebäck och Ingrid Landin, samtliga företrädare för Miljöpartiet, skriver att vårdvalet inte lett till högre kvalitet och lägre kostnader. Det saknas vetenskapliga belägg för sådana effekter menar de tre miljöpartisterna. Istället har vårdvalet lett till mer ojämlikhet fortsätter de och hänvisar till Riksrevisionens rapport. Det är en beskrivning av forskningsläget som är mycket selektiv.

Sedan det nationella vårdvalet infördes har antalet vårdcentraler blivit 20 procent fler, enligt en rapport som Konkurrensverket låtit göra. I dag har fyra av fem patienter minst två vårdcentraler att välja mellan i sin närhet. Av de tio vårdcentraler med högst patientnöjdhet är sju drivna privat. Det visar Sveriges kommuner och landstings senaste nationella patient-enkät.

Men vårdvalet har inte bara ökat tillgängligheten utan också ökat produktiviteten. Karolinska institutets granskning av husläkarsystemet i Stockholms län visar att antalen besök på mottagning eller i hemmet har ökat efter vårdvalets införande men att kostnaden inte ökat i samma utsträckning.

Stockholmarna har, annorlunda uttryckt, fått mer vård för pengarna.

Riksrevisionens rapport är mycket omdiskuterad, bland annat då den bygger på ett begränsat underlag. Flera andra oberoende studier visar andra resultat. Nyligen visade Myndigheten för Vårdanalys att vårdvalet inte har påverkat jämlikheten i sjukvården negativt. Patienter med låg utbildning och låg inkomst använder primärvården mer, både före och efter vårdvalets införande.

Det är bra att valfriheten för patienten lyfts som ett centralt värde i diskussionen. Men det vore önskvärt om tillgänglig forskning också fick sin rättmätiga plats.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Artikeln publicerades 5 december 2015 i Norrtelje Tidning.