Det finns i Sverige idag äldre människor som lider helt i onödan. Vår välfärd tillhör världens främsta och vi tjänar ofta som det goda exemplet för andra länder. Trots det har vi fortfarande lågt hängande frukter som om de åtgärdas kan spara enormt lidande för våra äldre och sjuka.
Bara en sådan sak att äldre lider av sårbildning i flera år utan att det sker någon läkning.
Johan Falk från OneMed belyste under ett föredrag arrangerat av Attendo hur vanliga sår påverkar äldre och hur lång tid det tar för dem att läka. I en studie som det refererades till är det upp till 44 procent av de som ingick i studien som hade levt med sina sår i längre än ett år. Några i hela tio år. Med såret kommer omläggningar av bandage och kompresser som är lika smärtsamma som nödvändiga för att såret inte ska leda till ytterligare vävnadsdöd och i många fall även amputation.
Men flera försök som har genomförts visar att det går att läka även kroniska sår om rätt insatser görs.
Vinsten är naturligtvis stor för den drabbade när livskvaliteten ökar och den smärta som tidigare tagits för given kan läka bort. Samtidigt kan stora ekonomiska besparingar göras – kanske så mycket som 1,44 miljarder.
Inkontinensvården är ytterligare ett område där människor lider helt i onödan.
Samma processer och snabba insatser som gör det möjligt att komma tillrätta med sår kan göra att inkontinensdrabbade slipper obehag av att läcka och de dofter det för med sig. Men det är en fråga som är skambelagd vilket i sin tur kan leda till att människor inte får den hjälp de behöver. Det finns inte heller någon patientförening som driver denna folksjukdom.
Att behöva hjälp med att byta inkontinensskydd upplevs många gånger som obehagligt och integritetskränkande.
Myten om att blöjor vägs för att spara pengar bidrog inte till att göra inkontinensvården enklare och bättre. Tvärtom ledde drevet mot dåvarande Carema till att utvecklingen av nya inkontinensskydd stannade av. En vedertagen metod och kvalitetssäkring, att väga inkontinensskydd – äldres blöjor, kopplades felaktigt samman med en vilja att tjäna pengar.
Drevets konsekvenser har beskrivits i Svenska Dagbladet.
Det vanligaste är att äldre har individuellt utprovade inkontinensskydd. Andelen är högre inom den privat drivna vården, 90 procent, jämfört med den kommunala där samma andel är 83 procent. Mycket är bra men kan bli bättre.
De försök som gjorts med blöjor utrustade med sensorer på ett antal platser runt om i landet är även det en anledning till optimism. Ny teknologi leder till att onödiga byten av inkontinensskydd kan undvikas.
Fokus måste även fortsättningsvis vara – i privat såväl som i offentlig – hur medarbetarnas höga kompetens ska tas tillvara och hur vi tillåter de bästa produkterna och processerna att bli en integrerad del av den svenska vården.