Förhastade slutsatser om vårdval och sjukskrivningar

Inspektionen för Socialförsäkringen hävdade igår att vårdvalsreformen ledde till ökad sjukskrivning. Vi ifrågasätter den bild som målas upp efter inspektionens rapport. Låt oss konstatera följande.

I sju av åtta landsting som tidigt införde vårdval ser myndigheten inga avvikelser från rikstrenden. Mot den bakgrunden ter sig slutsatsen att ”vårdvalsystemen lett till betydande effekter på sjukskrivningarna” märklig. De granskade landstingen är Region Halland, Kronobergs läns landsting, Region Skåne, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Västmanlands läns landsting, Region Västra Götaland och Östergötlands läns landsting.

Två av tre storstadsregioner som infört vårdval avviker inte från rikstrenden. Inspektionen har tittat särskilt på storstadsregionerna Stockholm, Skåne och Västra Götaland där det finns möjligheter till större patientrörlighet. Alla dessa tre regioner är tätbefolkade och där finns många vårdgivare att välja bland. Inte heller i den avgränsade gruppen finns fog för slutsatsen att vårdval skulle leda till ökad sjukskrivning. Stockholm avviker, enligt myndigheten, från rikstrenden. Men det gör varken Skåne eller Västra Götaland.

Antalet sjukdagar har inte ökat, utan faktisk sjunkit även i Stockholms län. Inspektionens enda grund för sin tes om vårdvalet är utvecklingen i Stockholms läns landsting, där myndigheten menar att sjukskrivningarna ökade med 6,3 procent och de långa ersättningsperioderna steg med 4,7 dagar. Men är det verkligen en sann bild att sjukskrivningarna skulle ha ökat i Stockholms län? Stockholms läns landsting underkänner rapportens underlag och slutsatser. Enligt Försäkringskassans statistik sjönk antalet sjukdagar i Stockholms län under perioden 2007-2010, precis som den gjorde i övriga landet. Mätt i antalet dagar per försäkrad och år har det skett en minskning med två dagar från 2007 till 2013. Mellan åren 2003 och 2013 har antalet dagar sjunkit med tio.

Enligt landstinget i Stockholm har sjuktalet i länet hela tiden legat under rikssnittet och minskade åren efter vårdvalets införande. Minskningen var visserligen mindre än i övriga län, men från en lägre nivå än de övriga.

Den ökade tillgängligheten är av godo för patienten och samhället
Vi får inte glömma bort att den svenska primärvården under många år brottades med stora tillgänglighetsproblem. Vårdvalsreformen har inneburit en påtaglig förbättring i form av ökad tillgänglighet för patienterna i primärvården, i form av fler vårdcentraler, större geografisk närhet, fler läkarbesök och fler patienter som är nöjda med möjligheterna att nå sin vårdcentral per telefon. Nya vårdcentraler har tillkommit inte bara i välbeställda områden, vilket Aftonbladet idag ger sken av. Sedan vårdvalet infördes har bostadsområden som Angered och Bergsjön i Göteborg, Rosengård i Malmö samt Husby, Ronna, Skärholmen, Tensta och Vårberg i Stockholmsregionen, som tidigare ofta varit underförsörjda med primärvård, fått välfungerande, privat drivna vårdcentraler.

I Inspektionen för socialförsäkringens rapport finns teoretiska resonemang om incitamentseffekter i vårdvalssystem, men inte några faktiska belägg för att vårdvalen som system skulle ha lett till ökad sjukskrivning. Ett lika bärande resonemang skulle kunna vara att en ökad tillgänglighet avslöjar det faktiska behovet av sjukvård (och därmed följande sjukskrivningsbehov) jämfört med ett primärvårdssystem som har en begränsande tillgänglighet inbyggd.

Det vore olyckligt om Inspektionen för socialförsäkringens rapport blev ett slagträ i den politiska debatten om vårdvalets framtid. Inspektionens slutsats om vårdvalsreformens effekter tycks minst sagt förhastad.