Hoppa till innehåll

Igår frågades Jonas Sjöstedt ut i TV4 om bland annat vinster i välfärden. Han motiverade sitt krav på vinstreglering med tre osanna påståenden. Jag vet inte om Sjöstedt är felinformerad eller medvetet sprider osanningarna. Men en partiledare som gör anspråk på regeringsmakten måste hålla sig till fakta. Och ett beslut som berör hundratusentals människors välfärd får inte vila på falska antaganden. Här är sanningen, Jonas Sjöstedt.

Sjöstedt påstod i utfrågningen att lönerna är lägre i äldreomsorgen (”När det gäller skola och äldreomsorg är lönerna lägre i privata” ). Det är Statistiska Centralbyrån som håller koll på lönenivåerna. Tre viktiga yrkeskategorier i äldreomsorgen är undersköterskor, geriatriksjuksköterskor och verksamhetschefer. Undersköterskorna har enligt SCB 300 kr mer per månad i privat regi, geriatriksköterskorna 2500 kr mer och verksamhetschefer 4000 kr mer per månad. Totalt har medarbetarna i privat äldreomsorg 1,7 procent högre lön än de offentliganställda enligt SCB.

Sjöstedt påstod i utfrågningen att arbetsvillkoren generellt är sämre i privat vård och omsorg (”Det vi ser är att arbetsvillkoren generellt är sämre på den privata sidan”). Två viktiga indikatorer på trivseln på en arbetsplats är sjufrånvaron och medarbetarnas egen upplevelse. Sjukfrånvaron redovisas av SCB. Sjukfrånvaron är lägre hos privata utförare i såväl  äldreomsorgen som hälso- och sjukvården. Den medellånga sjukfrånvaron är 10,6 procent i den privat drivna äldreomsorgen mot 12,3 i den offentligt drivna. Inom sjukvården är motsvarande tal 7,6 hos privata mot 9,7 hos offentliga utförare.

Medarbetarnas upplevelse redovisas årligen av Sveriges Företagshälsor och Svenskt Kvalitetsindex i Jobbhälsobarometern. Där är framgår varje år att trivseln är högre i privat vård och omsorg jämfört med den offentliga. Skillnaderna är inte alltid stora, men generellt ligger privata arbetsplatser högre på nästan alla parametrar. Medarbetare i privat vård är stoltare över sin arbetsplats, nöjdare med arbetsledningen, nöjdare med arbetsmiljön och betydligt mer nöjda med lönen.

En tredje indikation på goda arbetsvillkor som Sjöstedt själv gärna framhåller är att arbetsgivaren har kollektivavtal eller tillämpar villkor som motsvarar kollektivavtal. Samtliga de företag som Sjöstedt brukar peka ut som oönskade (där riskkapitalbolag finns bland ägarna) tillämpar kollektivavtal, t ex de som är slutna mellan Vårdföretagarna och Facket Kommunal. Kommunal har mig veterligt aldrig påstått att avtalen med oss är sämre än de avtal de ingått med andra arbetsgivarorganisationer på vårdområdet.

Sjöstedt påstod slutligen att äldreomsorgen domineras av två stora företag (”Tar man äldreomsorgen så är det två jättar som dominerar helt”). Det är fel. De två han tänker på är förmodligen Attendo och Vardaga. Av den privata andelen inom äldreboenden (totalt 21 procent av av alla äldreboenden) har Attendo 22,9  och Vardaga 21,1 procent. Trean Aleris har 5,5 procent. Av den totala andelen har Attendo därmed 4,7  och Vardaga 4,4 procent. Kommunerna dominerar med 79 procent.

I hemtjänsten har Attendo 20,4 procent av den privata andelen. Tvåa är Humana med 9,5 procent. Av all hemtjänst bedriver Attendo 3,4 procent och Humana 1,6 procent. Den kommunala hemtjänsten dominerar med 76 procent. Statistiken är hämtad från ESO (s 36).