Hoppa till innehåll

Ju mer de äldre själva får bestämma, desto bättre blir hemtjänsten, skriver Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna i en replik i Upsala Nya Tidning.

Sten Gellerstedt (S) skriver i UNT den 21 februari att ”Val av vilket företag som sköter hemtjänsten löser inte de verkliga problemen”. Han menar att de äldre hellre vill välja vilken person som ska komma hem till dem, och vad den personen ska göra, än att välja vilket företag som ska stå för hemtjänsten.

Det är märkliga argument, eftersom det ena knappast utesluter det andra, snarare tvärtom.

Privata hemtjänstutförare är ofta mer lyhörda för de äldres önskemål. De vet att de verkar i konkurrens och måste göra ett bra jobb, annars kan de bli utbytta.

I Socialstyrelsens nationella brukarundersökning från 2013 uppger fler hemtjänstkunder hos privata företag än de som har kommunal hemtjänst att de själva kan påverka när personalen ska komma och att de vet vart de ska vända sig för att framföra synpunkter och klagomål.

Sveriges äldre är för det mesta nöjda med hemtjänsten. Men det finns skillnader mellan kommunerna. I kommuner där valfrihet saknas är fler missnöjda, medan de nöjdaste hemtjänstkunderna finns i kommuner där man kan välja.

I ett valfrihetssystem kan den som bara vill träffa några få personer som kommer regelbundet välja en utförare som är duktig just på detta. Kanske ett mindre företag som inte har så många anställda, och där en personlig relation mellan brukaren och personalen lättare kan etableras. Fungerar det inte har den äldre all rätt att byta. Men om det inte finns något annat än kommunen att välja på förvinner den makten för den enskilda.

Sten Gellerstedt hävdar att privata hemtjänstutförare kan ”välja bort” vissa vårdtagare, genom att inte erbjuda sina tjänster i ett visst område. Men de privata hemtjänstföretagen har ingen anledning att välja bort kunder. Och det är kommunen som bestämmer villkoren – både vilken ersättning företagen ska få, och om de kan vara verksamma i endast ett avgränsat område, eller måste kunna arbeta i hela kommunen.

Gellerstedt framhåller också att de kommuner som infört valfrihet har lägre kostnader, men menar uppenbarligen att det är något dåligt. Även detta argument är svårt att förstå. Han tror att det beror på sämre villkor för de anställda.

Men de privat anställda inom vård och omsorg säger själva att deras arbetsgivare är bättre och att de har större inflytande över hur arbetet ska utföras, jämfört med kommunalt och landstingsanställda.

Delvis hänger det säkert samman med att arbetsmarknaden blir bättre för de anställda om det finns flera arbetsgivare att välja på. Valfriheten ökar alltså även för personalen.

Frågan om hur äldreomsorgen ska bli bättre handlar inte om att antingen införa valfrihet eller att utveckla den kommunala hemtjänsten. Mycket talar i stället för att båda kan bli bättre med hjälp av varandra.
 

Håkan Tenelius
Näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln publicerades i Upsala Nya Tidning 3 mars 2014