Är kvinnors företagande ett hot mot jämställdheten, LO?

Bland det som gör mig allra mest upprörd i debatten om företag och vinster i välfärden ärmotståndarnas syn på jämställdheten i  skattefinansierad verksamhet. Vinstdrivande företag är ok i  alla skattefinansierade sektorer där män dominerar. Men i traditionellt kvinnliga sektorer ska man vara offentliganställd. Eller möjligen jobba ideellt. Absolut inte vara framgångsrik företagare.

Denna åsikt hävdas allra starkast från de mansdominerade facken, de som redan för 100 år sedan insåg poängen med lönsamma företag, och den stora risken med olönsamma.

En av rösterna tillhör Agneta Berge, nationalekonom och utredare på LO. I ett blogginlägg kritiserar hon Annie Lööf  för att hon hävdar att Vinst i välfärd också är en jämställdhetsfråga. ”Välfärdens funktion är inte att främja kvinnors företagande” skriver Agneta Berge.

Var har Agneta Berge varit under de senaste 30 årens jämställdhetsdebatt? Detta retoriska grepp är ju en stor del av förklaringen till att jämställdheten kunnat  förhalas i så många delar av samhället. Mansdominerade bolagsstyrelser kan försvaras med ”Vårt företags funktion är inte att främja kvinnor, den är att bygga lastbilar”. Mansdominerade utbilningsinstitutioner kan hävda att ”Vår funktion är att ge god utbildning, inte att främja flickor”. ”Försvarets funktion är att bibehålla fred, inte att skapa en arbetsmiljö som välkomnar kvinnor”. ”Elitidrottens funktion är att nå toppresultat, inte …” Etc.

Det är få områden där jämställdheten är det centrala. Men på de flesta är ett jämställdhetsperspektiv nödvändigt. Eftersom kvinnor är underrepresenterade bland företagsledare är är det ett allvarligt problem – även om näringslivets huvudsyfte inte är jämlik fördelning av möjligheter och makt.

Agneta Berge gör ett tappert försök att få sitt motstånd mot kvinnliga (och andra) företagare i välfärden att se ut som om det är för kvinnors bästa, att kvinnliga vårdföretagare i själva verket hotar jämställdheten. Hon antyder att välfärdsföretagandet leder till att kvinnornas anhöriga inte får den äldreomsorg de har rätt till, och att vinstutdelning försämrar undersköterskors arbetsmiljö.

Men här talar Agneta Berge mot bättre vetande. Resursbristen i äldreomsorgen har inget med konkurrensutsättning att göra. I stället har effektivisering och den kostnadskontroll som valfrihetssystemen fört med sig ökat resurserna. År efter år visar Jobbhälsobarometern att medarbetare trivs bättre i den privat drivna vården och omsorgen än hos offentliga arbetsgivare.

Härom veckan fick jag veta att en kvinnlig företagare som varit synlig i denna debatt fått ta emot svåra kränkningar på twitter. När jag förklarade hur ytterst allvarligt vi ser på sådana angrepp viftade hon bort det. ”Du vet, jag var med när vi startade Alla kvinnors hus, jag har varit med om värre”.

Är denna vårdföretagare verkligen ett hot mot jämställdheten? Eller finns hotet rent av bland utredarna på LO?