Hoppa till innehåll

Folkpartiets landsmöte ska idag fredag och i morgon ta ställning till ägarfrågan i välfärdsföretag. Idag röstar landsmötet visserligen bara om skolan, men dagens beslut kommer också att gälla vård- och omsorgsföretagen. Därför är det med största intresse Vårdföretagarna följer dagens debatt – och håller tummarna för att landsmötet kan distansera sig från partiledningens förslag om ägarförbud.

Det är inte svårt att förstå varför denna debatt förs, i Folkpartiet och på andra håll. Riskkapitalbolagen har varit dåliga, för att inte säga urusla, på att förklara varför de engagerar sig i välfärdsförertag. Flera av dem har varit urusla på att kommunicera över huvud taget, som i samband med Carema-drevet för ett par år sedan. Bilden att ägare som dessa försöker göra vinster på bekostnad av kvaliteten må vara fel, men när ägarna sprang och gömde sig etsade den sig fast.

Så låt oss vara överens om att riskkapitalbolagen har en rejäl hemläxa. Transparens, och besked om era syften och arbetsmetoder, tack!

Men ska den dåliga kommunikationen innebära att de stängs av som ägare? Jag vet att många folkpartister just nu verkar för att landsmötet ska justera partistyrelsens förslag, så att fokus flyttas från ”långsiktiga ägare” –  alltså krav på att en ägare ska förbinda sig att äga ett företag under t ex 10 år –  till att ägaren ska förbinda sig att ta ett långsiktigt ansvar för verksamheten. Ett sådant ansvar kan faktiskt innebära att nya ägare måste släppas in i ett visst skede för att vården ska säkras och utvecklas.

Om de mer verksamhetsförankrade landsmötesombuden lyckas ändra formuleringen kommer Folkpartiet att vara på rätt väg igen. Särskilt om riskkapitalbolagen sedan lyckas förklara för de ännu ängsliga om vad de kan och vill bidra med i välfärdens utveckling.

Jag har i ett tidigare blogginlägg argumenterat i sak varför ett ägarförbud blir till skada för hela branschen, repetera det gärna, folklpartiledning och andra!