Hoppa till innehåll
Det mindre vårdföretag som drev äldreboendet Ängsgården i Tyresö har gått i konkurs. Det är en tragisk nyhet för alla inblandade. Nyheten skulle också kunna spä på kritiken mot vinstdriven vård och omsorg. Men konkursen borde istället mana vinstkritikerna till eftertanke.

När Tyresö upphandlade äldreboendet erbjöd det vinnande företaget sig att driva omsorgen för drygt 200 kronor mindre per vårddygn än den som kom tvåa i upphandlingen. Priset är enligt konkursförvaltaren ”ruskigt lågt” jämfört med andra upphandlingar. Det är inte svårt att förstå att vården kostade mer än vad företaget trodde när det skrev sitt anbud.

Konkursen kan illustrera några följder av den aktuella vinstdebatten.

Kommuner vill ha in andra aktörer än de stora som stämplats som kortsiktiga och vinstgiriga eftersom de har riskkapitalbolag som ägare. Det är verkligen  inget fel på ambitionen att ge nya aktörer chansen. Men det får inte innebära att kommuen tar för lätt på den viktiga granskningen av en anbudsgivares långsiktiga ekonomiska förmåga.

Kommunerna har fått bilden att  äldreomsorgsföretagen generellt gör stora vinster. Att pressa ner ersättningen skulle därmed bli ett sätt att minska risken för ”övervinster”. Men något sådant vinstutrymme finns inte med de kvalitetskrav som både kommuner och företagen själva ställer.

Konkursen illustrerar också vikten av att verksamheten kan drivas med överskott och att företaget kan betala ersättning till den som investerar i företaget. Ett företag som går med överskott har möjlighet att klara tillfälliga motgångar, både via det som samlats i ladorna och genom att locka till sig nytt kapital.

Företag som går med underskott över lång tid går under.